Herr talman! Jag yrkar för Vänsterpartiet bifall till reservation nr 3. I övrigt står vi bakom betänkandet.
När det gäller åkerinäringens konkurrenssituation kan man se den utifrån två helt olika synsätt. Det kan handla om konkurrensen i förhållande till utländska åkare. Detta utreddes av Statens institut för kommunikationsanalys, SIKA, för något år sedan. Man kan notera att svensk åkerinäring sedan cabotaget blev fritt har vunnit större marknadsandelar utomlands än vad den har tappat i Sverige. Det är framför allt lönekostnaderna som skiljer, men hittills har man inte förlorat på konkurrensen.
Det som ligger på vårt bord i trafikutskottet är att konkurrensen ska ske på sjysta villkor, att vi blir av med flera av de saker där det finns goda initiativ från svensk åkerinäring och att de ska få
credit
för det och inte behöva tappa frakter i förhållande till dem som inte följer lagstiftning och regler.
Om man tittar på åkerinäringens konkurrenssituation ska man nog också se den i förhållande till andra transportslag. Där hävdar vi från Vänsterpartiet att det är riksdagens uppgift att se till att det finns förutsättningar för goda transporter, som näringslivet och privatpersoner behöver, men att vi inte har större ansvar för åkerinäringen än för järnvägsoperatörerna eller den frakt som sker inom sjöfartens ram. Här är inte konkurrensen rättvis. Åkerierna har tagit nästan all tillströmning på godssidan, och det får negativa konsekvenser för både miljö och trafiksäkerhet. Ökningen av koldioxidhalten i atmosfären har accelererat de två senaste åren och har nått en rekordnivå. Det här måste också beaktas när man ser på åkerinäringen. Vi måste ha mer transporter som kombinerar väg, sjötransport och spår.
När det gäller överlast ska jag bara kommentera det kort och säga att det är en fråga med stora statsfinansiella konsekvenser. Det är avsatt 104 miljarder mellan 2004 och 2015 för att upprätthålla vägarnas standard. En fullastad 60-tonslastbil motsvarar 75 000 persontransporter i slitage, enligt Vägverkets sektorsrapporter. Det behövs alltså mycket fler polisresurser och större möjligheter till sanktioner för att man ska komma åt de tunga lasterna som förstör våra vägar.
När det gäller påföljdssystemet inom åkerinäringen är det mycket bra att vi i trafikutskottet har kunnat enas om att för regeringen tillkännage regelförändringar som gör det möjligt för polisen att beivra alla brott, inte bara överlast utan alla brott som är förknippade med åkerinäringen, för att på det viset upprätthålla sjyst konkurrens.
Då går jag över till det som har engagerat oss kanske mest i detta betänkande, och det gäller taxinäringen. Fusket inom taxi är ett problem som är giltigt i hela landet, men det är särskilt uppmärksammat i den landsdel jag kommer från. Ett exempel på att det är giltigt i hela landet är att när man i Stockholm gjorde en razzia i syfte att komma åt svarttaxi visade det sig att 23 av de 130 kontrollerade taxichaufförerna saknade körkort. 34 av dem var dömda för olika brott. Flera av taxichaufförerna var registrerade som arbetslösa och fick ersättning från a-kassa eller socialbidrag. Det här är mycket allvarligt.
I Skåne finns det ett gott samarbete mellan Transportarbetareförbundet, polis, åklagare och skattemyndigheter, så att verksamheten är förhållandevis mer känd hos oss. I dagsläget bedömer man att ungefär 150 miljoner kronor undanhålls skattemyndigheterna på grund av fusket bara inom taxi. Det är ganska mycket pengar.
Tyvärr är det så att de poliser som speciellt jobbar med att beivra brott inom taxi, enligt uppgifter från Sydsvenska Dagbladet, har upphört med sin verksamhet. Varför det? Jo, en tänkbar anledning är att de inte orkar längre eftersom det finns ett så stort tidsspann mellan fällande dom och att länsstyrelsen drar in tillstånden. Det kan dröja flera år. Det finns exempel där polisen har stoppat taxibilar som enligt registrerade uppgifter visar att de har kört för 45 kr på en hel dag. Då kan vem som helst förstå att det nog inte går riktigt rätt till. Det beror på den rikliga förekomsten av fastpriser, som då inte registreras i taxametern.
Sanktionerna är alldeles för svaga för sådana brott. Det finns ett exempel med en taxibilsägare med två anställda som kört i två år utan tillstånd, tjänat minst 1 miljon och dömts till böter på 3 600 kr. Får han dessutom behålla sitt tillstånd i två år till förstår ni varför folk är upprörda över den här verksamheten.
Förra sommarens Almedalsvecka innehöll ett mycket intressant seminarium, som arrangerades av SEKO. Det handlade om avregleringar. På seminariet uppstod en diskussion mellan Björn Rosengren och Ulf Adelsohn om vilken avreglering som hade fungerat sämst. De hade en intensiv och mycket spännande diskussion om detta. Björn Rosengren höll på Posten, och Ulf Adelsohn höll på taxi. De hade rikliga exempel på hur illa det hade fungerat.
I Danmark återreglerade man taxinäringen, och då ökade skatteintäkterna i ett slag med 79 %. Det stämmer lite till eftertanke för vår del. Vi hade kunnat ta itu med det här tidigare i Sverige. Förslagen i utredningen om en kundvänligare taxi var bra och genomtänkta och borde ha lett till ett förslag från regeringens sida.
Vi har haft sammanlagt fyra olika utredningar sedan taxi avreglerades 1990, och nu håller vi snart på att få en femte. Vänsterpartiet kommer att driva på för att det ska leda till att det återkommer förslag från regering till riksdag så att vi kan ändra det som är fel.
Det viktigaste för att få ordning på det här är att man inför en obligatorisk taxametertömning. Det återfinns också som ett av utredningsdirektiven i den pågående utredningen.
Jag vill också något kommentera svarttaxiverksamheten. Vi har i den motion som vi väckt från Vänsterpartiet yrkat att det måste räcka med att polisen fastställer en gång att det gäller fast taxiverksamhet för att det ska leda till fällande dom. Förra gången som vi resonerade om det här i trafikutskottet var vi överens om att vi måste göra någonting åt det. Det återfinns också i direktiven till den sittande utredningen om taxi att man ska återkomma när det gäller det här.
Polis och åklagare har sedan dess, eftersom problemen är väldigt stora, efterlyst möjligheter att beslagta och förverka fordon som upprepade gånger brukats vid svarttaxiverksamhet. Det här förslaget ingår inte i vad utredaren ska behandla, men regeringen borde göra ett tillägg om det. Det är vad reservation 3 handlar om, som jag tidigare yrkade bifall till.
När man ser till taxinäringen som helhet, vad är då huvudproblemet? Avregleringen var ju tänkt att göra det billigare, att man skulle få större tillgång och en effektivare konkurrens. Jag tror att det är rätt svårt att leda i bevis att någon av de här målsättningarna har uppfyllts. Särskilt om man tittar på tillgängligheten kan man undra: I glesbygd, där det kanske finns färre kommunikationsslag att välja på och man kanske är mer beroende av dem som finns, har utbudet minskat medan det har ökat i storstäderna.
I Malmö ökade under kort tid antalet registrerade taxiföretag från 250 till 1 000. Då undrar man: Fyrdubblades behovet av taxiresor samtidigt? Hur många av de här kan försörja sig på ett hederligt sätt? Hur överlever man en konkurrenssituation där gissningsvis 20 % av inkomsterna redovisas och beskattas?
Vad har det här för betydelse för integrationen? Att köra taxi kanske är en av de få försörjningsmöjligheter som bjuds dem som kommer hit som nya svenskar. Om den här branschen kännetecknas av fiffel och båg, vad får det för konsekvenser för möjligheten att på ett bättre sätt integrera infödda svenskar med människor som kommer från andra länder?
Hur påverkar det kvinnors rätt till det offentliga rummet när en taxiresa inte längre visar sig vara ett så tryggt sätt att förflytta sig som man har tänkt sig tidigare? Vi har ett jämställdhetsmål nu inom trafiken. Jag tycker att man kan tillämpa det på taxinäringen. Om man vill komma hem säkert på kvällen och inte vågar använda allmänna kommunikationer eller cykel, som är brukligt i den kommun där jag bor, kanske man tar en taxi för att det känns säkrare. Hur tänker man då när man vet att det sommaren 2002 anmäldes 16 sexualbrott som enligt anmälan hade begåtts av taxichaufför under tjänstetid? Man känner sig kanske inte riktigt trygg längre. Man vill åtminstone veta att taxichauffören har körkort. Det här är en inskränkning av tillgängligheten till det offentliga rummet som rimmar mycket illa med jämställdhetsmålen.
Herr talman! Jag tror att vi inom trafikutskottet över partigränserna har en uppriktig och stark vilja att komma till rätta med den här näringen. Taxi behövs. Taxi är ett väldigt viktigt sätt att kunna förflytta sig. Men det ska gå till på ett hederligt sätt. De anställda ska ha rimliga anställningsvillkor. Konkurrensen ska ske med sjysta, rättvisa och lagliga metoder. Man ska erlägga skatt för de förtjänster som betalats. Det är något som vi rimligen borde kunna ena oss om över partigränserna.