Fru talman! Jag delar faktiskt till stora delar den analys som Johnny Gylling gjorde av goda initiativ som finns i åkerinäringen. Det finns många bra exempel, och vi har några som sitter på läktaren som bevis för det. Deras organisation och deras tidning framhåller också dessa goda exempel. Jag kan också dela Johnny Gyllings uppfattning att det borde löna sig mer. Övervakning och sanktioner borde ge mer
credit
till dem som uppför sig väl i sammanhanget. Men detta gäller inte alla. Vi ska inte tro att det bara är änglar som sitter bakom ratten, utan det finns andra också.
Men nu till själva frågan. Frågan om dieselskatten handlar om rättvisa konkurrensförhållanden mellan de olika transportslagen. När det gäller sjöfarten betalar man för såväl investeringar som drift av sjöfarten. Sjöfarten konkurrerar delvis med åkerinäringen när det gäller godset. Järnvägstransporterna konkurrerar också med åkerinäringen i fråga om vissa transporter, nämligen de transporter som är långtgående från norr till söder. Och här gäller inte samma förhållanden i Sverige som i många andra länder. I många andra länder i EU gäller att man har en maximal vikt på 40 ton per lastbil. Det var när vi införde en höjning successivt upp till 60 ton som SJ Gods förlorade sina transporter, när åkerinäringen tog över det som tidigare var järnvägens stora fördel att ta väldigt stora transporter.
Det är alltså inte rättvisa konkurrensvillkor. Att höja dieselskatten är ett sätt att närma sig de konkurrensvillkor som behövs om transportmålen ska nås. Jag undrar hur Johnny Gylling har tänkt sig att detta ska ske, särskilt när det gäller miljömålet.