Herr talman! Jag vet inte om Helena Lindahl lyssnade på mitt anförande. Jag talade om att det fanns förtjänster i skrivelsen. Men jag problematiserade också lite grann om hur vi ser på politiken. För Vänsterpartiet är politik att se helheten - inte bara delarna. Det är som att lägga ett pussel. Fattas det en pusselbit är det svårt att se den bild som ska växa fram.
I skrivelsen står det till exempel: "Ett grundläggande utbud av service och tjänster är många gånger en förutsättning för etablering av verksamheter." Jag håller med. Men ändå finns det inte ett ord över huvud taget om detta i betänkandet, utan där, i svaret från majoriteten, säger man att detta ska behandlas inom andra områden.
Det är precis det vi menar. Då ser man inte helheten, utan då har man fragmentiserat det hela. Det är delar. Det är stuprörspolitik. Vi kan titta på vad som har hänt i stora delar av Sverige, framför allt i landsbygdskommunerna. Det är just bristen på och avsaknaden av en offentlig, statlig, kommunal och även privat service som har gjort att folk flyttar från de kommunerna, som har gjort att företag drar sig för att etablera sig. Jag menar att det inte spelar någon som helst roll hur mycket pengar man satsar om man inte ser helheten. Det måste finnas en grundläggande syn på utvecklingsinsatser. Det handlar om infrastruktur, och det handlar om utbildningsinsatser.
Jag lyfte i motionen fram exempel på projekt. Det handlade om små infrastruktursatsningar, såddkapital och även om de lokala sparbankerna. Nu noterar jag att man kan tänka sig att detta inte utesluter den typen av satsningar. Men det var precis de delarna som jag tog upp i samtalen, och då var det inte aktuellt.