Fru talman! Till att börja med har vi en gemensam problembild. Det är problem med tågen. Jag har pendlat i tolv år, och jag om någon vet vilka problem det är med tågen. Jag har pendlat sedan 2000, och det var problem då också, otroliga problem.
Som jag sade i mitt anförande, om Lars Mejern Larsson lyssnade, har vi ändå sett problemen. År 2006 var det ungefär 5 miljarder till drift och underhåll, och år 2012 är det 7,5 miljarder. Jag kan ge dig ännu mer siffror.
När ni lade er åtgärdsplan för 2004-2015 hade ni 38 miljarder till drift och underhåll. Det var vad ni hade. När vi lade vår plan för 2010-2021 hade vi 64 miljarder. Vi har sett problemen, och vi har gjort någonting. Och vi har gjort det när vi har haft chans och möjlighet att påverka. Ni har kommit med stora belopp nu, när ni sitter i opposition, men när ni hade möjlighet lade ni 38 miljarder. Vi lade 64 miljarder. Det talar för sig självt.
När det gäller om det är optimalt organiserat lyssnar vi också på vad Trafikverkets gd Gunnar Malm säger. Den konkurrensutsättning som ni började med 2001 gick man försiktigt fram med. Man började 2002 och har sedan gått långsamt framåt. Det har visat att det har varit rätt riktning. Fler och fler entreprenörer har kommit in, och man har sett att det är en lämplig väg att gå.
Vad Gunnar Malm är orolig för nu är precis det som Rådhström säger när han pratar om återsocialisering. Jag delar helt hans och Gunnar Malms oro för detta.