Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till utskottsmajoritetens förslag utom på punkten Utförande av drift och underhåll och yrka avslag på samtliga motioner. Jag vill också yrka bifall till reservationen som rör punkten om utförande av drift och underhåll.
Jag avser att kommentera några av de olika ämnesområden som motionerna berör, och jag börjar med kollektivtrafiken.
Regeringsförslagen om att harmonisera kollektivtrafik på vatten med landtrafik och att på samma sätt utvidga EU:s kollektivtrafikförordning tycker jag är naturlig och främjar ett trafikslagsövergripande synsätt. Andra förslag till förändringar underlättar kollektivtrafik över nationsgräns då den funktionellt kan betraktas som regional trafik samt möjliggör för en kommun att särskilt stödja viss trafik med tilläggsfinansiering.
Centerpartiet tillstyrker dessa förändringar, som vi betraktar som kompletteringar som fullföljer den nya kollektivtrafiklagstiftning som vi beslutade om 2010.
I ett flertal motioner från såväl Socialdemokraterna som Miljöpartiet och Vänsterpartiet begär man en utvärdering av den nya lagstiftningen av kollektivtrafiken. Det är svårt att undgå att mellan raderna läsa in en misstänksam grundinställning mot de ökade marknadsinslagen och en tveksamhet till att detta kan leda till något positivt.
Som framgår av utskottstexten finns redan uppdrag till Transportstyrelsen att följa utvecklingen. Samtidigt måste det väl ändå finnas en förståelse för att sådana här förändringar tar viss tid. Oavsett kanske både olika förväntningar och förhoppningar om resultatet av utvärderingarna tar det några år innan vi kan avläsa förändringar någorlunda säkert.
Jag vill betona att Centerpartiet anser att det så kallade fördubblingsmålet för kollektivtrafiken till 2020 är en prioriterad fråga, inte minst av miljöskäl. För att det ska vara genomförbart utan orimliga kostnader för både resenärer och samhälle krävs nya, kreativa och effektivitetshöjande förändringar. Där tror jag att den nya kollektivtrafiklagstiftningen medverkar positivt.
Nu till Gotlandstrafiken. Det avtal som finns i dag är under avslutning, och ett nytt ska förhandlas fram till år 2017. För Centerpartiet och Alliansen är det en självklarhet med en trafikstruktur och en prisbild på Gotlandstrafiken som gör att Gotland kan fortsätta att utvecklas på ett bra sätt som en integrerad del av Sverige i övrigt. Det gäller både person- och godstrafiken, och det gäller inte minst att utformningen blir sådan att besöksnäringen och de gröna näringarna kan fortsätta att vara framgångsfaktorer för ön. Men det krävs också att avtalet leder till en trafik som tillgodoser starka miljökrav.
Det så kallade Gotlandstillägget, som tillkom i syfte att ge godstaxor i paritet med fastlandet, har lämnar en del övrigt att önska. Arbete pågår för att utveckla alternativ. Centerpartiet och Alliansen vill betona vikten av att detta alternativ är klart innan det nuvarande systemet avvecklas. Det får inte uppkomma en situation där ökade fraktkostnader på 50-70 miljoner per år hamnar i gotlänningarnas knä.
Även här vill jag alltså tillstyrka majoritetsförslaget.
Fru talman! I en motion från Stina Bergström, Miljöpartiet, vill man ge kommuner rätt att ställa särskilda krav på anpassning av fordon av miljö- eller trafiksäkerhetsskäl oavsett den regionala trafikmyndighetens uppfattning. Det tror jag skulle vara olyckligt.
Jag håller verkligen med om att den så kallade subsidiaritetsprincipen, som vi ofta talar om i EU-sammanhang, ska vara en ledstjärna också i den nationella politiken. Men rent praktiskt tror jag detta är ett olyckligt exempel.
Att på detta sätt riskera att en fordonsflotta som ska sköta kollektivtrafiken inom en region ska se olika ut i olika kommuner måste rimligen ge kraftiga fördyringar för den som trafikerar. Att tvärtom sätta gemensamma standarder så långt möjligt och i så stor geografi som möjligt, gärna över hela Europa, tror jag ger störst nytta för både säkerhet och miljö.
Fru talman! I flera motioner tar man upp nya idéer och produkter som skulle kunna utveckla kollektivtrafiken både på landsbygd och i stad. Jag tänker till exempel på byabuss och spårtaxi. Jag har ingen annan uppfattning än utskottet, men jag vill understryka att jag delar andemeningen i motionerna om att vi behöver titta aktivt på nya idéer och stimulera försök som för utvecklingen framåt när det gäller att hitta nya former för kollektiva transporter, om våra mål ska uppnås.
Till sist måste även jag få kommentera det mest förbluffande förslaget i motionerna. Den samlade oppositionen föreslår att man ska återgå till en ordning som innebär att Trafikverket återtar underhållsansvaret för järnvägen. Kort sagt - måhända är det lite karikerat - tycks alla problem med järnvägen under de senaste åren kunna härledas till att drift och underhåll har upphandlats, allt verkar lösa sig med en så kallad återställare, och dessutom ska effektiviteten öka.
Vore det inte en praktisk verklighet som vi talade om kunde man ta detta lite skämtsamt, men så enkelt är det inte. De förändringar som föreslås i motionerna bryter upp en utveckling som har pågått under många år och som successivt har byggt upp en beställarkompetens hos Trafikverket och en marknad i Sverige för drift och underhåll av järnväg.
Flera redovisningar i trafikutskottet har pekat på positiva effekter av denna utveckling. Många har hänvisat till generaldirektör Gunnar Malms artikel i medierna men också redovisning i utskottet. Jag ska avstå från det men avsluta med en erfarenhet som jag tyckte gav mig en intressant signal.
Jag träffade under en halv dag ett av våra större privata företag, som jobbar med infrastrukturansvar på ett annat område och som också, ungefär som för järnvägen, har ansvar för att hålla i gång en infrastruktur och sköta löpande underhåll och också snabbt kunna vidta åtgärder när saker och ting inte fungerar som det ska.
Det var alltså ett privat företag som hade tagit beslutet att handla upp underhåll och drift av sin infrastruktur. De sade själva att det tog ett par varv av upphandling och några år innan de fick ordning på det och lärde sig att bli en kompetent beställare. I dag kände man att man verkligen hade koncentrerat sig på de uppgifter som man själv kunde sköta och hade upphandlat specialister på de olika områdena när det gäller drift och underhåll.
Lustigt nog sade man sig spara ungefär de 25 procent som har nämnts i andra sammanhang i den här debatten med sina åtgärder. Det handlade inte om någon typ av förstatligande eller någon upphandling av statlig myndighet, utan det handlade om rent privat verksamhet. Just det tycker jag kan vara intressant, oavsett resonemang om socialisering eller ej.
Jag tror kort sagt att vi nu är inne på är mycket allvarligt. Bara diskussionen och den utveckling som den kan leda till kan i värsta fall innebära rejält resursslöseri.
Jag noterar trots allt att den skrivning som nu är utskottets förslag till tillkännagivande till regeringen i den här frågan är något vagare i preciseringen än kraven i motionerna. Jag hoppas att detta kan tolkas som att en viss ödmjukhet finns inför den verklighet som tränger sig på, inte minst genom Trafikverkets egen redovisning, och att det hela inte får alltför stora konsekvenser för utvecklingen på sikt.
I detta anförande instämde Anders Åkesson (C), Christer Akej, Lotta Finstorp, Gunnar Hedberg, Jonas Jacobsson Gjörtler, Edward Riedl, Eliza Roszkowska Öberg och Jan-Evert Rådhström (alla M) samt Lars Tysklind (FP) och Annelie Enochson (KD).