Herr talman! Jag skulle egentligen behöva ställa en motfråga direkt till dig, Maj Karlsson. På vilket sätt skulle förslaget inte leda till fler jobb? Vad är motsättningen? Jag har svårt att se den. Det måste väl ändå vara rimligt och bra att ställa krav på dem som söker ekonomiskt stöd. Om de har möjlighet och förmåga att ta ett jobb har de det kravet på sig - naturligtvis, vilket jag sa i mitt anförande, under förutsättning att man har fysisk eller psykisk hälsa.
Jag kan ta ett exempel från min hemkommun. För fem sex år sedan började vi ställa kravet på ungdomar som kom till socialtjänsten att de måste vara med i någon form av arbetsmarknadspolitiskt projekt. Vi såg då att dessa människor mådde bra av det. De växte, fick gå upp på morgonen och kunde ta initiativ. De fick också så småningom förmågan att kanske skaffa sig en fullödig utbildning, vilket de tidigare saknade.
Jag förstår inte varför vi ska ha ett "kravlöst" samhälle. Dessutom ger ju detta en tydlighet, inte bara för myndigheterna utan också - framför allt, som jag ser det - för den enskilde att veta vilka krav och förväntningar som ställs på en, Maj Karlsson. Det innebär också att man kan undvika det som i dag sker alltför ofta, nämligen att människor hamnar mellan två stolar. Nu är det tydligt i det här förslaget att det är socialtjänstens och Arbetsförmedlingens ansvar.