Fru talman! Jag välkomnar det svaret. Jag är överens, och då utgår jag från att vi är överens om att vi ska göra föräldraförsäkringen individuell. Det måste rimligen vara en feministisk regerings uppgift att se till att vi har regelverk som gynnar det som vi tror är viktigast. Det var en väldigt bra upplysning, och den tackar jag för, även om jag ska ha den debatten med en annan minister senare.
Visst är det så, Hans Karlsson, att det är görandet som är det viktiga. Jag står inte här för att det är intressant att ha luftiga ideologiska samtal. Jag står här för att jag vet att det finns en verklighet där kunskapen om könsmaktsordningen och om kvinnors situation inte är tillräcklig på väldigt många håll. Inte bara inom sjukvården är kunskapen otillräcklig om vad det är för mekanismer som styr när det bara blir så att kvinnor inte får diagnoser, inte blir lyssnade på eller får sämre rehabilitering. Det finns en föreställning hos människor om att en del människor är viktigare än andra. Den föreställningen finns mycket levande hos väldigt många fortfarande, synen på kvinnor som mindre värda, synen på kvinnor på arbetsmarknaden som någonting tillfälligt. Det behövs inte fasta jobb, inte heltid, inte löner att leva på eftersom det finns en man som är huvudförsörjaren, som har det fasta jobbet och lönen att leva på och en arbetsmiljö som är organiserad utifrån att det ska vara effektivt och bra för honom.
Det är inte såsom det står i interpellationssvaret, att män dessutom i större utsträckning är på arbetsplatser där det är lättare att anpassa arbetsmiljön och arbetsuppgifterna. Så är det ju inte. Man måste ställa frågan: Varför är inte arbetsmiljön sådan för kvinnor? Jo, därför att de är där tillfälligt. Kunskapen om detta måste regeringen också se till att föra ut. Det krävs en feministisk folkbildning - det är min uppfattning.