Fru talman! Jag välkomnar Kalle Larsson till den här debatten. Det är en illustration av att vi uppskattar att ha ett starkt pådrivande feministiskt vänsterparti som vi tänker fortsätta samarbeta med för att förbättra samhället i allmänhet och kvinnors situation i synnerhet.
Jag tänker redovisa, Gudrun Schyman, var jag, och därmed också regeringen, befinner mig i de här "att göra"-frågorna. Vi är naturligtvis inte så långt framme som Gudrun Schyman skulle önska att vi var. Jag är alldeles övertygad om det. Men det finns inget annat än verkligheten. Ungefär så här är det. Jag ska redovisa detta och sedan också svara på en del frågor. Vi får se vad jag hinner i det här inlägget.
Vi arbetar just nu med förslag som jag hoppas att vi samlat ska kunna lägga fram senare. Vi har gjort en del, men det återstår mycket. Den analys, de insikter och den kunskap som ligger till grund för de förslag som vi sitter och jobbar med nu i Regeringskansliet handlar om något slags förståelse för vad det egentligen var som hände 1997. Varför fördubblades sjukskrivningarna rent allmänt - och kvinnors sjukskrivningar fördubblades i sig? Vad var det som hände? Dubbelt så många kvinnor som tidigare blev sjukskrivna. Vad beror det på?
Vi kan fråga forskningen. Gudrun Schyman säger att vi vet mycket. Men vi får inte svar på detta. Beror det på att man mår bättre av att ha få livsuppgifter? Jag tror nämligen att dubbelarbetet är en väldigt viktig orsak till den här situationen med många kvinnor som är sjukskrivna. Jag tror att det är det. Då uppstår frågan: Är dubbelarbete skadligt? Det finns en del som säger att det är skadligt om man har många uppgifter samtidigt. Hem och arbete är inte lätt att förena. Det mår man inte särskilt bra av. Andra säger att man mår bättre av att ha många livsuppgifter.
Jag hamnar i slutsatsen att jag tror att det är bra att ha många livsuppgifter. Men när påfrestningen blir för stor, när det blir för mycket, så kraschar det. Och jag tror att det är precis det som har hänt. Jag tror att det är för mycket av det här som har gjort att många kvinnor har blivit sjukskrivna.
Det där visar sig också i att det inte bara är så att det är kvinnor som har högre sjukskrivningstal. Det är bland kvinnorna ensamstående kvinnor som har de allra högsta sjukskrivningstalen. Det är en viktig kunskap. Gudrun Schyman kanske hade den. Vi har fått den, och vi funderar på hur det där hänger ihop. Vad kan man göra? Vad gör man operativt när man får sådana kunskaper?
Det är klart att detta också hör ihop med sämre villkor på arbetsmarknaden. Sämre välfärd, sämre ekonomi, sämre anställningsformer, sämre anställningstrygghet och sämre löner gör att kvinnor blir mer utsatta. De har i högre grad korttidsjobb och deltidsarbete. Man blir mer utsatt. Det ger kvinnor en mer utsatt situation och en skörare situation.
Vi har en kunskap som är väldigt viktig, som jag ska återkomma till i nästa inlägg, som handlar om de diffusa diagnoserna. Dem försöker vi förstå hur man ska kunna komma till rätta med. Kvinnor får inte tydliga diagnoser, vilket leder till att man inte riktigt vet vad man ska göra. Det ska jag komma tillbaka till, Gudrun Schyman. Jag vill gärna resonera om detta med Gudrun Schyman.