Fru talman! Vi verkar vara överens om att något behöver göras. Det tycker jag är bra. Men hur och i vilken takt? Det verkar som om även detta tar evigheter.
Vi pratade nyss om barn som skadas av alkohol under graviditeten. Den frågan tog 30 år. Vi är nu inne på nionde året i denna fråga. Ska det också ta 30 år? Barn kan inte vänta. Man kan inte bara låta det gå, utan man måste göra något.
Föräldrar behöver ha någonstans att gå där de vet att de inte blir registrerade och samtalen dokumenterade och där det finns förtroende för personal av olika yrkeskategorier som har stor kunskap om barn och barns behov. Det behöver komma fram på många ställen.
Jag hälsade nyss på Solveig Hellquist i Sundsvall. Där hade man gjort något så bra, tycker jag. Där var skolan huvudman eftersom man kände att det var för känsligt med socialen. Det kanske inte alltid är socialtjänsten som ska hålla i verksamheten.
Ministern säger att det har gått ut direktiv till Folkhälsoinstitutet om uppföljning. Det är bra, men vi har inte sett så många exempel, även om det finns enstaka.
Vissa fall som i dag täcks av anmälningsskyldigheten är mycket lindrigare och leder sällan till några avgörande insatser eller åtgärder för barnet.
Därför har vi i Folkpartiet sagt att vi vill att kommunerna ska utveckla en mer rådgivande och öppen verksamhet i samverkan med andra aktörer. Vi har valt att kalla detta för familjestödet. Man kan också kalla det för föräldrastödet. Dit ska föräldrar vända sig för att få råd och stöd utan att behöva hamna i något register eller befara tvångsåtgärder. På detta sätt skapar man också en aktör dit vården, barnomsorgen och skolan med föräldrarnas samtycke kan vända sig för att medverka till att ett barn eller en familj får stöd. När föräldrar ger sitt samtycke bryts sekretessen, och alla parter kan samverka.
Tillsammans med andra aktörer kan man skapa nätverk kring ett barn mellan socialen, skolan, elevhälsan, MVC, BVC, barnhälsovården och så vidare. Familjestödet skulle kunna vara initiativtagare till debatter och föräldrasamtal.
Rådgivande verksamhet finns redan i olika former ute i kommunerna. Men poängen med familjestödet är att den rådgivande funktionen skiljs från myndighetsutövningen. Tyvärr är misstänksamheten mot sociala myndigheter mycket djupt rotad hos många föräldrar, vilket togs upp i den förra interpellationsdebatten. Därför kan det vara en fördel att familjestödet drivs av en utomstående aktör med finansiering från kommunen.
Är detta något som Morgan Johansson kan tänka sig att ta initiativ till och genomföra?