Fru talman! Det är lätt att säga att detta är kommunala frågor och att vi ska strunta i det. Jag vet mycket väl att detta sköts i kommunerna. Jag har varit kommunalråd under många år, så jag vet vad som ligger på kommunerna. Men jag vet också hur svårt det är för kommunerna att prioritera. Och just när det gäller barnfrågor är det inte enkelt att komma fram i kommunerna heller.
Därför tror jag att det är viktigt att staten går in med ett startskott så att säga. Och jag tycker att det finns bra initiativ från socialtjänstministern i denna fråga. Men det behövs snabbare och tydligare. Jag tror inte att man bara kan ge ett direktiv till Folkhälsoinstitutet och sedan luta sig tillbaka och tro att fungerar. Det gör det inte. Jag tror att det snabbare behövs mer tydlig handling för att det ska ske på ett bättre sätt.
Barn väntar inte, vilket jag har sagt tre gånger nu, tror jag. Vi måste vara lite mer offensiva. Är man socialtjänstminister har man ett övergripande ansvar. Och även som folkhälsominister har Morgan Johansson många tunga bitar på sina axlar. Jag förstår att det inte kan vara enkelt. Men om vi hjälps ska vi se att det blir bra. Jag tror att vi måste skynda oss. Och vi måste ha lite mer framförhållning och lite mer ork och våga därför att barnen inte far särskilt väl i vårt samhälle. Och den psykiska ohälsan bland barn och även bland föräldrar ökar dramatiskt just nu. Det har utvecklats väldigt snabbt under de tolv år som jag har suttit i riksdagen. Därför tycker jag faktiskt att det är bråttom.