Fru talman! Det är klart att jag kan göra det. När jag ser att en kommun agerar på det sättet och ser att det är bra och fungerar, så är det klart att jag kan stötta det.
Men Marita Aronson gör egentligen ett stort misstag i denna debatt. Detta är nämligen en debatt som egentligen ska föras i hennes kommun eller i hennes landsting, men framför allt i kommunen. Det är ju där som dessa initiativ ska tas, och det är också där som frågan finns.
Om Folkpartiet vill att staten ska lägga detta på kommunerna med något slags tvingande åtagande, då blir det en riksdagsfråga. Jag for efter detta tidigare i min fråga till Marita Aronson. Men som det är nu är det faktiskt en kommunal fråga.
Det är inte första gången som man ser denna sammanblandning av roller i riksdagsdebatter, det vill säga riksdagsledamöter som vill nagla fast mig vid saker som kommunerna egentligen har hand om.
Återigen: Staten kan gärna försöka stimulera detta på olika sätt. Man kan utvärdera, ta fram stöd, försöka se till att kommunerna kan lära sig av varandra och så vidare. Men så länge som vi inte vill gå in och styra upp kommunerna mer än vi vill i detta avseende är detta i huvudsak faktiskt kommunala frågor.
Då kan man gärna jobba på det sättet, nämligen hänvisa till kommuner som gör ett bra jobb. Sundsvall gör kanske det. Jag hänvisade till Malmö. Och det finns kanske många fler socialdemokratiskt styrda kommuner som gör ett bra jobb när det gäller detta. Det finns kanske till och med en och annan borgerlig kommun som gör det. Då får man hänvisa till de kommuner som gör ett bra jobb. Men gör inte en kommunal debatt av en riksdagsdebatt. Det är faktiskt detta forum som vi talar om, och det är egentligen statens ansvar.
Jag vill ställa en rak motfråga till Marita Aronson. Tycker Marita Aronson att staten ska lägga ökade åligganden på kommunerna i detta avseende, det vill säga skriva in i socialtjänstlagen, i skollagen eller någon annanstans att kommunerna ska genomföra detta? Har hon i så fall Folkpartiet bakom sig i fråga om den linjen?