Herr talman! Beträffande buggning kan jag
konstatera att utskottsmajoriteten inte direkt
motsätter sig vad som sägs här. Man hänvisar till
den beredning som görs på Justitiedepartementet.
Jag upprepar vad jag sade i mitt huvudanförande,
nämligen att jag hoppas att Justitiedepartementet
kommer med ett förslag som är bättre än den förra
regeringens. Det gäller ju att få en tillfredsställande
lösning på den här problematiken, så att Polisens
spaningsmetoder kan förbättras på detta område.
Så till detta med vittnens anonymitet som Jerry
Martinger tog upp sist i sitt anförande men som han
av tidsskäl inte kunde ägna så mycket tid åt. I förra
betänkandet om processrättsliga regler hade
utskottet ett utförligt resonemang kring dessa
spörsmål. Man hänvisade bl.a. till två mål som har
avgjorts i Europadomstolen. Dessa mål är i och för
sig inte relevanta. Det förslag som arbetsgruppen
inom Rikspolisstyrelsen har tagit fram gäller att
vittnen naturligtvis skall komma till
huvudförhandlingen. Däremot vill man att vittnens
identitet skall vara känd för polis, åklagare, domare
och försvarare och att dessa under tystnadsplikt
inte skall kunna yppa identiteten.
Jag tycker att man dessutom skulle kunna skydda
vittnet med ett särskilt bås, ett ovalt sådant, så att
rätten kan se vederbörande och försvararen har
möjlighet att ställa motfrågor till vittnen under en
huvudförhandling. Framlagda förslag syftar ju inte
till att ändra på offentlighetsprincipen eller andra
principer som är viktiga i de är
rättssammanhangen. Det som är viktigt är i stället
att vittnen kan känna att de kan komma till
domstolen och få lämna sina vittnesupplysningar
och delta, så att den brottsling som utfört brottet
blir lagförd på ett riktigt sätt.