Fru talman! Som Lisbet Calner redan har varit in-
ne på reformerades principerna för statens fastighets-
förvaltning i början av 90-talet till ett system där
myndigheterna själva skulle få bestämma över loka-
linnehav och lokalkostnader. Bakgrunden var natur-
ligtvis en önskan att tydliggöra kostnaderna, vilket
också låg i linje med budgetreformens principer.
Byggnadsstyrelsen avvecklades, och i stället bil-
dades Fastighetsverket med ansvar för att förvalta
bl.a. statens kulturfastigheter. Vasakronan fick ansvar
för statens innehav av kommersiella fastigheter, Aka-
demiska hus fick ansvar för universitets- och hög-
skolebyggnader och Lokalförsörjningsverket fick
rollen som rådgivare till statens hyresgäster.
Reformen utvärderades 1997 och sägs ha innebu-
rit en större flexibilitet i lokalutnyttjandet. Men det
konstaterades också att reformen inte enbart har fått
positiva effekter. Konflikter har uppstått mellan hy-
resvärd och hyresgäst i ändamålsfastigheter där man
har olika uppfattning om utformningen av spelregler-
na, t.ex. dunkla principer vid hyressättningen. Vidare
är det fråga om redovisningstransparens och statens
avkastningskrav. Ändamålsfastigheter har en särställ-
ning. Hyresgästen har, som Lisbet Calner tidigare
sade, inga eller starkt begränsade möjligheter att byta
till andra lokaler. Exempelvis kan själva byggnaden
ha ett centralt Stockholmsläge och karaktär av om
inte nationell helgedom så av mycket stort nationellt
värde.
Mot bakgrund av detta är det mycket bra att Riks-
dagens revisorer nu, utöver sin förstudie, beslutat att
göra en fördjupad granskning i första hand avseende
ändamålsfastigheternas speciella situation, som
kommer att redovisas senare i år, liksom att frågan
också bereds i Regeringskansliet.
Fru talman! Vi har ett antal moderata motioner till
detta betänkande som tar upp just problemen med
hyressättningen. Men i avvaktan på pågående bered-
ning låter vi oss för tillfället nöja.