Fru talman! Det är förvisso sant att jag, främst i
högerpressen, angreps mycket kraftigt för att jag en-
vist talade om de svenska FN-soldaternas säkerhet.
Men många anhöriga hörde av sig och tackade mig,
och när jag var nere i Bosnien fick jag soldaternas
tacksamhet. Det var och är för mig mycket viktigare
än angreppen från visst håll.
Jag är oerhört bedrövad över dödsfallen och över
att vi har fått soldater skadade. Vi måste göra allt för
att underlätta deras anpassning till ett så normalt liv
som möjligt. Det är faktiskt en skyldighet för det
svenska samhället, och det är en fråga om moral och
anständighet.
Sverige fick stå utanför både första och andra
världskriget och har inte, som många andra länder,
haft krigsinvalider. När vi nu har fått krigsinvalider
också i Sverige, till följd av internationellt fredsarbe-
te, måste Sverige som nation visa att det ställer upp
för dem. För att få en fullständig bild över hur skada-
de svenska soldater från Bosnientjänstgöringen - det
är totalt ett tjugofemtal - har behandlats och hur deras
livssituation ser ut i dag har regeringen just i dag
beslutat att uppdra åt Försvarsmakten att dels göra en
sådan kartläggning, dels redovisa vilken hjälp de
skadade har fått och dels lämna förslag till tänkbara
kommande åtgärder för dem som behöver hjälp. Det
har alltså fattats ett regeringsbeslut för ett par timmar
sedan.