Fru talman! Jag funderade ett ögonblick på att inte
gå upp i talarstolen nu, därför att jag tror att vi är
överens. Jag vill egentligen bara upprepa att vi ska
återkomma till frågan.
Men när jag lyssnade på Tullia von Sydow nu så
kom jag att tänka på Ellen Keys bok i början av förra
århundradet då hon alltså ville att 1900-talet skulle bli
barnets århundrade. Det blev det just ur denna syn-
punkt. Attityderna förändrades, och hela inställningen
till barnuppfostran förändrades. Man placerade bar-
nen i centrum och förbjöd i svensk lag också aga,
vilket för t.o.m. min generation, när jag växte upp,
var accepterat. På det sättet har vi förändrat inställ-
ningen till barn.
Och det är förmodligen så att detta århundrade
som nu har påbörjats måste bli de äldres århundrade.
Vi har ju diskuterat hela frågan om åldersdiskrimine-
ring och hela attitydfrågan när det gäller att genera-
tionerna ska mötas och se på varandra med respekt.
Och naturligtvis måste vi diskutera det som Tullia
von Sydow nu har tagit upp - våldet mot äldre - på
ett helt nytt sätt än vad vi har gjort tidigare.
Jag lovar att vi ska återkomma och försöka ta de
initiativ som Tullia von Sydow efterfrågar.