Fru talman! Jag tycker att det låter väldigt spän-
nande att man kommer att diskutera det här interna-
tionellt. Man önskar att det kunde ha skett för länge-
sedan. Jag var i USA för 20 år sedan och kom då i
kontakt med den här frågan. Jag blev naturligtvis
väldigt upprörd och tänkte: Kan sådant verkligen
hända? Jag började fundera över hur vi har det i Sve-
rige. Nej, i Sverige kan ju inte sådant förekomma. Vi
svenskar är ju alldeles för upplysta och har kommit så
långt att vi vet att man inte ska bära sig illa åt mot
gamla heller. Redan då hade vi ju klart för oss att man
inte får våldföra sig på barn.
Jag tycker alltså att det är viktigt att man förbere-
der hur man ska agera i denna fråga. Det som jag har
lärt mig under studiebesök i Norge, där jag har dis-
kuterat med representanter för tre bydelar i Oslo, är
att detta inte är enkla frågor. Det som man har kon-
staterat där är att man får närma sig problematiken
med mycket stor varsamhet. Det gäller alltså att man
går ut och skaffar sig metoder för att kunna tränga in i
detta och att man också informerar personal, anhöriga
och allmänheten. Här gäller det ju precis som i fråga
om barnmisshandel att man får en allmän känsla hos
allmänheten att sådant kan ske men att det inte får
ske. Jag tror att vi, precis som jag själv gjorde för 20
år sedan, blundar för dessa frågor och inte tror att det
kan hända.
Jag har tagit upp detta därför att jag tycker att det
inte har observerats tillräckligt och att vi måste ta tag
i det.
Jag tycker att det är en politisk fråga att vi griper
oss an värnet av äldre, därför att vi har varit så väldigt
fokuserade på vården, omsorgen och utbyggnaden av
den. Vi har inte velat se dessa dolda missförhållan-
den. Därför skulle jag vilja att vi inte väntar för länge
utan tar ett initiativ ganska snart så att man, som jag
sade tidigare, i höst när denna rapport från Brottsof-
fermyndigheten kommer står klar, så att man inte ska
börja då, eftersom det då tar två tre år till.