Herr talman! Det av riksdagen fastställda målet för näringspolitiken är att stärka den svenska konkurrenskraften och skapa förutsättningar för fler jobb i fler växande företag för att därigenom bryta utanförskapet.
De näringslivspolitiska insatserna ska även bidra till att man uppnår målen i EU:s gemensamma strategi för tillväxt och sysselsättning.
Allt det här låter bra och rimligt, men låt oss se den andra sidan av myntet, som står för skapandet av dessa resurser. Hur och varför?
Vi har stora visioner och drömmar om tillväxt, att fler startar företag och att dessa företag växer och förser oss med välfärd.
Att starta företag är en av de största händelserna i en människas liv. Det kan gott jämföras med att bli förälder. Även det nyfödda företaget har likheter med ett barn. Det behöver all vår omsorg och tid och engagemang för att bli livsdugligt.
De flesta av Sveriges största företag som så småningom uppnått stora framgångar har inte fått något stöd alls. Entreprenörens goda affärsidé, ihärdighet och navigering mellan hinder tillsammans med ett ständigt engagemang har till slut vunnit.
I dessa fall har entreprenören kunnat se fram emot en belöning, som vetskapen om ett lyckat företag ger, och inte minst en bra ekonomisk utveckling för risktagande och nedlagt arbete.
Med tiden har allting blivit mycket mer komplicerat. Vi är nu en del av EU och en del av en globaliserad värld, där andra länder konkurrerar med oss på villkor som vi inte kan tävla med. Med EU:s regleringar har byråkratin vuxit, och svårigheterna har blivit ännu större.
Den blivande företagaren i dag har en uppförsbacke som få klarar.
Det är inte nog med att regleringarna har blivit fler och ägarens inflytande därmed mindre. Företagaren kan inte ens se fram emot en riklig ekonomisk belöning i och med alla skatter och pålagor som finns i dag.
Herr talman! Vad ska då drivkraften vara i dag för att starta företag?
Om vi ska vänta oss ett ökat företagande måste vi se problematiken ur den synvinkeln och eliminera hinder. Att utforma skatter och trygghetssystemet för att gynna små och medelstora företag är åtgärder som kan öka chansen att fler vågar starta företag.
Flera nämner att vi ska rikta våra insatser selektivt till grupper som har särskilt svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Till en viss nivå kan det vara rimligt. Invandrare måste till exempel få utbildning i hur regelverket fungerar och kunna söka lån och stöd hos rätt instanser.
Därutöver är det affärsidéns bärighet och entreprenörens skicklighet som avgör om man lyckas.
Däremot ska människor som på grund av handikapp eller som av andra sociala orsaker har svårt att integreras på arbetsmarknaden få stöd. Som flera nämner kan sociala företag bli en anställningsform, då människor får tillträde till arbetsmarknaden.
Dessa företag är i behov av finansiering, kunskap och kompetensutveckling. Det kan handla om marknadsföring, hjälp med upphandling med mera.
Människor som kanske aldrig har haft ett jobb kommer in i samhället, får gemenskap med sina arbetskamrater och egen försörjning.
När det gäller ungdomar är bästa sättet att få dem anställbara att ge dem bra utbildning och realistiska förväntningar på lön och arbetsvillkor. Att ungdomar kostar mindre för företagaren gör självklart att anställningen blir mer attraktiv för arbetsgivaren.
När det gäller ägarskiften i företag har vi ett stort problem.
Företag som gått i arv i flera generationer måste läggas ned för att nästa arvinge inte har möjlighet att driva företaget vidare av olika skäl. Denna fråga måste vi belysa ytterligare.
Den yngre generationen är inte alltid beredd på slit och stora uppoffringar i den hårda verkligheten. Här skulle man kunna matcha människor som vill starta eget. De skulle i stället kunna ta över befintliga företag och få hjälp med finansieringen.
Vi tror på insatser som höjer kunskapen om företagandet.
Kvinnor som har jobbat i den offentliga sektorn har nu möjlighet att bli entreprenörer i stort sett i alla branscher - affärsutveckling, teknikinnovation, utbildningsväsendet, tjänste- och servicesektorn, kulturella och kreativa näringar. Men i så fall måste egenföretagandet erbjuda fördelar jämfört med en anställning.
Herr talman! Många idéer diskuteras när det gäller hur företagandet ska gynnas, och då inom några särskilda näringsgrenar, till exempel turism.
Vi sverigedemokrater vill gärna visa upp vårt vackra land för omvärlden. Jag har bara hört goda och fördelaktiga omdömen om Sverige, och när Sverige kommer på tal är alla nyfikna och vill se vår fina natur, vackra städer, orörda miljöer, de tusen sjöarna och alla andra attraktioner vi har.
I den näringen finns många utvecklingsmöjligheter. Det handlar om alla små hotell, pensionat, stugbyar, campingplatser, restauranger, guideturer, rundvandringar och tusen andra aktiviteter som kan bidra om vi anstränger oss och lockar till oss turister från länder där befolkningen är kapitalstark och vill spendera.
I det sammanhanget ser jag utmaningar gällande servicen och bland annat matutbudet, som väntar turisterna vid vägarna. Det är inte särskilt uppmuntrande. Ambitionsnivån måste höjas från fabriksgjorda köttbullar med brunsås och plastinpackad mazarin i bästa fall, ofta inte ens det. Man får åka långt innan en öppen krog kan dyka upp. Skillnaden är sorglig och ofattbar mellan Sveriges stora internationella framgångar i matlagning och verkligheten i vägkrogsutbudet.
Internationella evenemang är bra, och jag ser gärna mera kulturella evenemang där man inte behöver stora resurskrävande polispådrag och städning i flera dagar. Varför inte evenemang inom klassisk musik, mästerskap i dans eller skridskoåkning?
Jag tror att det skulle locka många och därför ge ett gott ekonomiskt resultat. Dessutom ger detta en kulturell stimulans i dessa ungdomsbejakande tider. Jag vill nämna Dalhalla, som är en konserthall i Rättvik. Det är ett bra exempel på kulturell potential som skulle gynnas av dessa satsningar.
Fisketurism låter realistisk i ett land med tusen sjöar. Människor längtar i dag efter tystnad och avskildhet och är beredda att betala för exotiska aktiviteter i vårt nordiska land. Låt oss sprida vårt goda rykte i alla sammanhang. Ibland är det inte ens pengar utan omtanke och planering som gör skillnaden.
Herr talman! Ser vi realistiskt på möjligheterna, lyssnar på de berörda företagsorganisationerna och vågar vara självkritiska är detta en början till god utveckling. Idéer finns alltid runt omkring oss, vi får hjälpas åt för att fler ska förverkliga sina.
Härmed vill jag yrka bifall till utskottets förslag.