Herr talman! Låt oss då slå fast några fakta.
Sysselsättningen har ökat i Sverige sedan 2006 genom finanskris och genom skuldkris. Ca 200 000 personer fler är sysselsatta i dag än 2006. Vem som har ansvar för det kan vi diskutera. Jag menar att en stor del av det ansvaret ligger på regeringen, som har lagt om politiken från att dölja arbetslöshet i förtidspensioneringar till att ha en arbetslinje som har gett resultat.
Vem har ansvar? Ja, regeringen har inte ansvar - det kan väl inte Kent Persson mena - för lågkonjunkturen eller för finanskrisen, som minskar efterfrågan på våra exportprodukter. Jag tror att Kent Persson är ganska ensam om att tro att regeringen hade kunnat kompensera för detta och se till att nyckeltalen hållits uppe trots en så kraftfull internationell lågkonjunktur.
Då menar han: Spelar det ingen roll vad regeringen gör? Det är klart att det spelar roll! Men det finns inga vare sig finanspolitiska eller penningpolitiska åtgärder som kan kompensera för en så kraftig konjunkturförsvagning på våra viktiga exportmarknader som har lett till den avmattning i ekonomin som vi har sett.
Sanningen är att det är viktigt att göra rätt saker även i lågkonjunktur, att utbilda människor, att se till att vi har god ordning i våra offentliga finanser, att se till att vi är konkurrenskraftiga, att vi har en forsknings- och innovationspolitik som gör att Sverige kan hävda sig när det tar fart igen och att vi då kan se till att vi får en utväxling i ytterligare ökad sysselsättning och sjunkande arbetslöshet.
Det går med regeringens politik, men det går inte med den politik som Kent Persson och oppositionen representerar, där enbart våra socialdemokratiska vänner vill höja skatterna på jobb och företagande med över 30 miljarder kronor. Det är inte rätt medicin.