Herr talman! Det var lite intressant. Jag skulle vilja veta vad det minskade risktagandet faktiskt består i och hur länge det i så fall kommer att bestå. Det var nämligen nära att två gick i konkurs 2009, och vi var med om det på 90-talet. Det verkade som att de inte hade lärt sig mycket av den läxan då, så att säga.
Jag skulle alltså vilja veta vari det minskade risktagande du säger har uppnåtts består. Jag säger att det är ungefär 1 procent av bnp som är spekulativ verksamhet, men det vet jag inte - det är bedömningar man har gjort, eftersom ingen har tagit reda på det. Det tycker jag är en kris i sig, och jag tycker att det väl vore väldigt olyckligt om svenska skattebetalare skulle behöva ta över dessa skulder, helt enkelt. Tittar vi på Swedbank kan vi se att 94 procent är utestående skulder och att de har 6 procent i eget kapital. Även om de har kapitaliserat sig kan man alltså säga att det är en liten skärva av det stora hela. Jag tycker alltså inte att ditt svar riktigt höll för verkligheten, om jag säger så.
Det är intressant att titta på att det är flera länder som går på denna linje. Sverige är ett av de länder som har störst banksektor, och därför borde vi ha ett stort ansvar att titta på hur vi kan reglera vår banksektor. Hittills, utifrån de förslag som har kommit från regeringen eller den utredning du hänvisar till, kan man säga att det är väldigt tunt. Det är lite mer kontroll, så att säga, men i övrigt är det inte mycket mer.
Sedan sker en del regelarbete på EU-nivå, och det är bra. Där vet vi dock också att det pågår väldigt mycket förhandlingar och att det blir väldigt tunt i slutändan eftersom det är så många som ska komma överens. De regelförändringarna kommer alltså inte att förhindra en framtida finanskris, utan man måste komma till mer grundläggande slutsatser. Då behövs en bankdelningslag. Jag får väl hoppas att Moderaterna kommer till den insikten någon gång och slutar skydda kapitalet.