Herr talman! Timmen är sen, och jag misstänker att det är flera i denna kammare som känner sig lite sega nu när vi har varit i gång i 13 timmar, men eftersom det inte är så ofta man får diskutera en bankdelningslag i kammaren tänker jag faktiskt passa på.
År 2009 hade vi två banker som var väldigt nära att gå i konkurs. Allting var förberett och klart för att de skulle göra det, och det var inte första gången - vi har varit med om detta förut. Nu hade vi turen att det inte skedde.
Vi har en banksektor som är fyra gånger vår bnp. Ingen vet hur stora de så kallade investmentdelarna och spekulationsdelarna är, men man tror att de omsätter ungefär motsvarande vår bnp, alltså 3 000 miljarder kronor. Det är ganska mycket pengar, eller hur? Vi vet också att även om de har höjt kapitaltäckningen är det en väldigt liten andel av den stora, totala omsättningen. Det är alltså en väldigt stor risk uppbyggd i bankverksamheten, och även hela deras beteende sätter hela samhällen i gungning. Detta är en banksektor och en finanssektor som har tillåtits att växa ohämmat, och det leder till en osund ekonomi.
Vänsterpartiet har i flera år drivit kravet på en bankdelningslag, och fler och fler börjar diskutera det. Vi ser också att fler och fler länder tar upp frågan. Moderaterna säger dock nej. Jag skulle vilja veta: Vad är argumenten?