Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nr 6 och reservation nr 20. Den ena reservationen är en gemensam alliansreservation, och den andra är en av Liberalernas reservationer.
Det är viktigt för Sverige att fler människor jobbar, att vi skapar nya jobb i vårt land. Men det är också viktigt att alla som har ett arbete att gå till också trivs med arbetet, att man utvecklas och växer som individ.
Vi lever allt längre, och arbetslivet för många människor i Sverige i dag är längre än fyra årtionden. Vi glömmer lätt bort det, men vårt liv är långt - ofta längre än vad vi tror.
Eftersom hela samhället utvecklas förändras också våra arbetsplatser och arbetsvillkor. Jobb försvinner, nya jobb skapas, nya branscher uppstår och andra försvinner. Tekniska landvinningar och nya innovationer kan förbättra vår hälsa, vår arbetsmiljö och vårt välbefinnande.
Herr talman! För oss i Liberalerna är den enskilda människan och den enskilda arbetstagaren viktigast. Människor är unika. Vi har alla våra drömmar, idéer och visioner. Våra liv ser inte likadana ut.
Det betyder också att det måste finnas mångfald, variation och flexibilitet på arbetsmarknaden. I det sammanhanget finns två utmaningar, eller problem, på arbetsmarknaden som vi i Liberalerna har adresserat i riksdagen och som vi också tar upp i våra två reservationer i betänkandet.
Den ena utmaningen handlar om att det finns många äldre - eller årsrika, som är ett bättre namn - som vill fortsätta att arbeta i ytterligare några år efter att ha fyllt 65. Men tyvärr har attityden till äldre arbetskraft försämrats i Sverige de senaste tio åren. För oss i Liberalerna är det viktigt att ta till vara de personer som vill och kan fortsätta arbeta i arbetslivet.
Ett första steg är att höja åldersgränsen för rätten att vara kvar i arbetslivet till 69 år. Det bör också riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.
Det andra området rör, herr talman, turordningsreglerna. Dagens regelverk ger ett företag goda möjligheter att relativt snabbt anpassa storleken på personalstyrkan vid arbetsbrist. Men möjligheten att behålla nödvändiga nyckelpersoner eller dem som har bäst kompetens är små om det inte är möjligt att ingå särskilda uppgörelser med facket. Många företagare vittnar om att den strikta arbetsrätten gör att de drar sig för att anställa.
Detta leder till att trösklarna för dem som inte har fått fotfäste på arbetsmarknaden, ofta ungdomar och invandrare, blir höga. Turordningsreglerna gör också att dessa grupper ofta är sist anställda och därmed blir de som får sluta först vid arbetsbrist. Turordningsreglernas premierande av arbetstid låser också fast vid det befintliga arbetet på bekostnad av arbetsmarknadens matchningsmekanismer, löneutveckling och personlig utveckling. Från Liberalernas sida vill vi därför ersätta dagens turordningsregler med regler som baseras på den enskildes kompetens.
(Applåder)