Herr talman! Svaret på frågan är att jag absolut skulle kunna tänka mig att se över lagen om anställningsskydd och skärpa den på flera punkter för att förstärka den anställdes rättigheter. I förändringen av samhällsklimatet och i den globaliserade världen är det tuffare för företagare, men det är också mycket tuffare för de anställda, för arbetstagarna. De förlorar makt i de förändringar som sker. Ofta är det svårt att bena upp vem som är ens arbetsgivare, och man är ganska utlämnad.
Det som kan vara ett recept för att kunna hantera det är att ha starka fackföreningsrörelser som är en balans i den ojämvikt som finns mellan företag och anställda.
Jag ser gärna över LAS men i ett annat syfte än vad Désirée Pethrus önskar.
Herr talman! Désirée Pethrus inledde med att det finns de som inte är nöjda efter uppsägningsförhandlingar. Så är det. Jag har varit med om det och varit föremål för förhandlingar där jag vet att inte alla i personalen var nöjda. Men det är nästan omöjligt att driva uppsägningsförhandlingar där folk blir nöjda.
Om vi inte hade denna typ av förhandlingar och man inte var tvungen att sätta sig ned med en företrädare för arbetstagarorganisationen, hur mycket skulle inte godtyckligheten öka då? Är det inte bra att vi har ett sätt och en regel som minskar möjligheten för godtycklighet? Eller tycker Désirée Pethrus och Kristdemokraterna att det vore bättre om arbetsgivaren bara bestämde detta själv?