Herr talman! Det var ett anmärkningsvärt svar, får jag säga. Désirée Pethrus sa att direktivet har varit tydligt med att man inte får lönedumpa. Jag tror att många skulle säga att det är tydligt att man har lönedumpat. Det smäller liksom lite högre.
Det här är en fråga som har mobiliserat arbetarrörelsen i hela Europa. Man har påpekat de stora problemen med detta, och det har skrivits artiklar och böcker från juridiskt perspektiv. Det är lite speciellt att Kristdemokraterna menar att allt detta handlar om Byggnads i Sverige, att det är de som har varit lite dumma. Det är lite av en ny infallsvinkel, men det är också en konstig infallsvinkel. Så tror jag inte att Europafacket tycker. Jag tror inte att de många partier, organisationer och sociala rörelser som har engagerat sig i de här frågorna tycker att det bara är Byggnads missuppfattning som har skapat problemen med direktivet.
Man säger i reservationen och nu säger också Désirée Pethrus att man rädd för att ett öppnande av det här kan leda till försämringar. Det finns alltid sådana risker, men det skulle vara intressant att höra hur man ser på det som faktiskt har kommit.
Efter den svenska regeringens påtryckningar i den sista vändan är det till exempel ganska tydligt att man får använda sig av den modell som finns i Sverige vid sidan av det som finns på andra ställen med allmängiltigförklaring och så vidare. Man går också vidare med att utvidga det som ska jämföras från minimilön till någonting bredare, lite oklart exakt vad.
Hur ser Kristdemokraterna konkret på det? Är det dåligt? Är det dåligt att man har gjort den typen av preciseringar till förmån för den svenska modellen? Om Kristdemokraterna tycker det, vad är då poängen med att säga att man stöder den svenska modellen?