Skattebrott

Herr talman! I propositionen föreslår regeringen

ett flertal lagändringar med avsikt att få till stånd en

mer enhetlig och sammanhållen skattebrottslagstift-

ning. Från moderat håll ser vi positivt på flera av de i

propositionen föreslagna lagändringarna. På en avgö-

rande punkt har vi dock en annan uppfattning än re-

geringen, och det gäller förslaget om att konstruera

om nuvarande skattebedrägeribrott i 2 § skatte-

brottslagen från effektbrott till farebrott.

I motion Ju26 yrkas att propositionen avslås och

att riksdagen uppdrar åt regeringen att återkomma

med ett nytt förslag när farebrottets konsekvenser har

analyserats. Motionärerna pekar på att farerekvisitet

är beroende av hur skattekontrollen är utformad, nå-

got som dessutom ligger utom den skattskyldiges

kontroll. Det kan därför bli svårt att tillämpa rekvisi-

tet. Motionärerna vänder sig också mot att regeringen

i propositionen ger farerekvisitet en vidare tolkning än

vad som framgår av Skattebrottsutredningens betän-

kande utan att föreslå någon motsvarande ändring av

utredningens förslag till lagtext i denna del. Lagstift-

ningens syfte skall enligt motionärerna framgå av

tydliga bestämmelser och inte genom att regeringen

vid sidan av lagen uttalar sig om hur den bör tilläm-

pas.

Den övergripande författningen på skattebrottsom-

rådet är skattebrottslagen, som trädde i kraft den 1

januari 1972. Skattebrottslagen upptar ett antal olika

brottsformer.

Det centrala skattebrottet är skattebedrägeri, som

förekommer i tre olika varianter: aktivt brott, passivt

brott och skattebedrägeri vid förenklad självdeklara-

tion.

Herr talman! För s.k. aktivt skattebedrägeri döms

enligt 2 § första stycket skattebrottslagen den som till

ledning för myndighetens beslut i fråga om skatt eller

avgift uppsåtligen avger handling med oriktig uppgift

och därigenom föranleder att skatt eller avgift inte

påförs, påförs med för lågt belopp eller tillgodoräknas

med för högt belopp.

För att ansvar skall kunna inträda vid lämnande av

oriktig uppgift krävs att uppgiftslämnaren haft till

uppsåt att skatt skall undandras. S.k. eventuellt uppsåt

är tillräckligt för ansvar. Detta innebär att det t.ex.

inte är nödvändigt att uppgiftslämnaren med säkerhet

vet att uppgiften är oriktig. Det räcker inte att han

inser att detta är möjligt och att full visshet om upp-

giftens oriktighet inte skulle ha avhållit honom från att

lämna den.

Den andra formen av skattebedrägeri, s.k. passivt

skattebedrägeri, regleras i 2 § andra stycket.

Till skillnad från det aktiva skattebedrägeriet ford-

ras för ansvar för passivt skattebedrägeri att den skatt-

skyldige underlåtit att deklarera med avsikt att undan-

dra skatt, s.k. direkt uppsåt.

Den tredje formen av skattebedrägeri begås av den

som med avsikt att skatt eller avgift inte skall påföras

eller skall påföras med för lågt belopp överenskom-

mer med sin arbetsgivare eller annan som är skyldig

att utan föreläggande lämna kontrolluppgift, att denne

skall underlåta att fullgöra sin uppgiftsskyldighet, och

därigenom föranleder att skatt på grundval av förenk-

lad självdeklaration inte påförs eller påförs honom

med för lågt belopp.

I propositionen på s. 88 föreslår regeringen att

skattebedrägeribrottet får en ny brottsbeteckning och i

fortsättningen benämns skattebrott. Brottet föreslås

omfatta också förfaranden som i dag bedöms som

uppbördsbrott.

Skattebrottet konstrueras enligt förslaget som ett

farebrott. Ett skattebrott fullbordas när en oriktig

uppgift uppsåtligen lämnas till myndighet eller när en

föreskriven uppgiftsskyldighet uppsåtligen åsidosätts,

om detta ger upphov till fara för att skatt eller avgift

skall undandras det allmänna.

Sammanfattningsvis anser regeringen att övervä-

gande skäl talar för att skattebrottet omkonstrueras till

ett farebrott.

Herr talman! Regeringens förslag om att införa fa-

rebrott innebär en återgång till den gamla konstruk-

tionen som gällde före 1971 års skattebrottsreform, då

effektbrottet infördes. Det nuvarande skattebedrägeri-

brottet föreslås dels få en ny brottsbeteckning - skat-

tebrott - dels konstrueras om till ett farebrott. Som

regeringen framhåller i propositionen har den nuva-

rande konstruktionen av skattebedrägeri som effekt-

brott tidigare ifrågasatts och kritiserats vid flera tillfäl-

len. Kritiken har innehållit krav på övergång till fare-

brott. Ett tungt argument som framförts i dessa sam-

manhang har varit att brottsmålen skulle kunna avgö-

ras snabbare, då domstolarna med en sådan utform-

ning av brottet inte skulle behöva invänta laga-

kraftägande avgöranden från skattedomstolarna.

Regeringen ifrågasätter dock, av skäl som närmare

utvecklas i propositionen på s. 91, om en ändring av

brottskonstruktionen till farebrott verkligen skulle

medföra några större fördelar för de allmänna domsto-

larna. Däremot fäster regeringen betydligt större vikt

vid argumentet att farebrottskonstruktionen kommer

att underlätta fastställelsen av tidpunkten för när

brottet skall anses fullbordat. Ytterligare ett argument

för en omkonstruktion är enligt regeringen de konsek-

venser som formerna för skattekontrollen kan få med

den nu gällande ordningen. En effekt som kan uppstå

är att oriktighet i en självdeklaration som upptäcks

under taxeringsåret bedöms som ett försöksbrott,

medan en oriktig uppgift som upptäcks först senare

bedöms som ett fullbordat brott. Liksom regeringen

anser vi att det från rättssäkerhetssynpunkt kan vara

svårt att motivera att brott bedöms olika beroende på

när den oriktiga uppgiften avslöjas. Med anledning

härav anser regeringen att det föreligger beaktansvär-

da skäl för en omkonstruktion från effektbrott till

farebrott. Vi anser emellertid inte att dessa skäl i

dagsläget framstår som tillräckliga.

Vi måste här starkt ifrågasätta om det är lämpligt

att - som i regeringens förslag - hålla fast vid ett

synsätt som i grunden bygger på hur skattekontroll

bedrevs för 25 år sedan. Som regeringen själv fram-

håller i propositionen har formerna för skattekontrol-

len avsevärt förändrats sedan skattebrottslagens till-

komst. Den största skillnaden består i att den rutin-

mässiga skattekontrollen numera är datoriserad och

att någon manuell kontroll av hela deklarationsmate-

rialet således inte längre förekommer. Med regering-

ens förslag kommer kontrollsystemets utformning att

få avgörande betydelse för bedömningen av om en

straffbar handling föreligger, samtidigt som de om-

ständigheter det är fråga om ligger helt utanför för

den skattskyldiges kontroll.

Enligt vår bedömning kan farerekvisitet som det

utformats i förslaget komma att medföra betydande

tillämpningssvårigheter. Mot denna bakgrund är det

enligt vår uppfattning nödvändigt att förslaget blir

föremål för en närmare analys i syfte att klargöra

vilka effekter som kan komma att uppstå med försla-

gets nuvarande utformning. Dessförinnan är vi inte

beredda att ta slutlig ställning till förslaget.

Herr talman! Därmed har jag inte mer att tillägga,

utan hänvisar till hemställan i vår motion Ju26.