Herr talman! Förslagen i föreliggande betänkande
syftar till att göra regleringen av skattebrott mer en-
hetlig och sammanhållen. Skattebrottslagens tillämp-
ningsområde skall föreslås utvidgas så att lagen
kommer att omfatta i stort sett samtliga straffbestäm-
melser som finns på skatteområdet. Det är bra. Vi
behöver en enhetlig lagstiftning när det gäller skatte-
brotten.
Det har förut varit och är också för närvarande
vissa problem med att beivra vissa typer av skatte-
brott. Ibland väljer man att gå den enklare vägen: att i
stort sett "bara" åtala för bokföringsbrott. Man borde
kanske i större utsträckning redan tidigare vågat an-
vända sig av rubriceringen skattebrott.
Det är alltså viktigt att vi genomför de här föränd-
ringarna. Vi måste vara väldigt tydliga när det gäller
skattebrott, precis som när det gäller ekonomisk
brottslighet. Ekonomisk brottslighet eller sådant som
gränsar till ekonomisk brottslighet leder inte alltid till
åtal enligt skattebrottslagen.
Lagstiftningen måste vara tydlig. Därför måste vi
också ge de riktiga signalerna. En av dessa signaler
pekar vi på i vår reservation, reservation 3, där vi
menar att osanna handlingar faktiskt bör ligga till
grund för att man skall kunna bedöma brottet som ett
grovt skattebrott. Riksåklagaren har haft samma upp-
fattning. Det innebär naturligtvis inte att en felaktig
självdeklaration - som ju är en osann handling - skall
leda till att skattebrottet skall bedömas som grovt. Där
finns det en klar gränsdragning trots allt. Men jag tror
att det är väldigt viktigt, eftersom väldigt många
skattebedrägerier faktiskt grundläggs genom osanna
handlingar. Jag tror inte att man behöver befara att
detta skulle överutnyttjas, t.ex. i samband med det jag
nämnde om felaktiga självdeklarationer.
Därför yrkar jag bifall till reservation 3 av Alice
Åström.