Herr talman! Det övergripande syftet med de för-
slag som återfinns i det aktuella betänkandet - vilket
jag ber att få yrka bifall till samt att få yrka avslag på
samtliga reservationer - är att få till stånd en mer
enhetlig och sammanhållen reglering av skattebrott.
Såväl Lagrådet som i princip samtliga remissinstanser
har tillstyrkt de viktigaste förändringarna i propositio-
nen, och det gör också skatteutskottet i ett yttrande.
Justitieutskottet för sin del konstaterar att förslaget
innebär en förenkling av lagtillämpningen och ökar
förutsägbarheten på ett viktigt område. Särskilt inne-
bär förslaget att bedömningen av tidpunkten för full-
bordan av ett skattebrott kommer att ske med samma
utgångspunkt oavsett om det är fråga om ett uppsåtligt
eller vårdslöst skattebrott. Dessa behandlas nämligen i
dag olika i ett principiellt hänseende. Det uppsåtliga
brottet är nämligen ett s.k. effektbrott, medan det
oaktsamma brottet är konstruerat som ett s.k. fare-
brott.
Den avgörande materiella förändringen i förslaget
är just denna övergång från effektbrott till farebrott.
Med den nya lagen kommer ett skattebrott att full-
bordas när en oriktig uppgift uppsåtligen lämnas till
en myndighet om detta ger upphov till fara för att
skatt eller avgift undandras det allmänna. Motiven för
denna nya ordning är följande:
För det första motverkas svårigheterna med att
fastställa när ett brott anses fullbordat.
För det andra överensstämmer förslaget bättre
med ett naturligt betraktelsesätt hos de flesta, nämli-
gen att fullbordandet anses ha skett i och med att den
oriktiga uppgiften överlämnas till skattemyndigheten,
inte när den upptäcks.
För det tredje innebär förslaget att skattebrott i
fortsättningen inte kommer att bedömas olika beroen-
de på när en oriktig uppgift har upptäckts.
För det fjärde uppnås kongruens mellan det upp-
såtliga och det vårdslösa skattebrottet.
Sammantaget, herr talman, innebär förslaget att
skattebrottslagens effektivitet förstärks. Därmed
stärks också förtroendet för rättsväsendet i sin helhet,
vilket i sin tur stärker grunden för välfärden.