Herr talman! I Vänsterpartiets bostadspolitiska partimotion har vi lagt fram ett antal förslag som inriktar sig på att öka medborgarnas inflytande samt på demokratiska inslag på bostadsmarknaden och samhällsplaneringen. Samtidigt vill vi att marknadskrafternas inflytande begränsas. Vi anser att det är nödvändigt att se över och förändra flera av de regelsystem som styr planering, byggande och förvaltning av bland annat bostäder.
Den nya plan- och bygglag som träder i kraft den 2 maj 2011 innehåller emellertid inte några påtagliga förändringar som kan leda till en mer demokratisk och effektiv detaljplaneprocess. Det finns därför behov av en fortsatt översyn av plan- och bygglagen i syfte att åstadkomma verkliga förbättringar och förändringar i dessa avseenden.
Herr talman! Vi anser att det är viktigt med lokalt medborgarinflytande i samhällsplaneringen utifrån barns, kvinnors och funktionsnedsattas perspektiv. I dag tas de flesta beslut som berör medborgarnas närmiljö över deras huvuden. Människor har marginella möjligheter till ett reellt lokalt inflytande. Den lokala demokratin måste därför förbättras. Samhället måste skapa större möjligheter för lokalt inflytande i stadsplaneringen så att medborgarna på allvar får vara med och bestämma hur samhället ska se ut i framtiden.
I det sammanhanget är det viktigt att även ta vara på barns och ungdomars intressen och behov. Jag menar att barn har ett begränsat rörelseområde. Därför är det särskilt viktigt hur närmiljön utformas och påverkas. Ett bostadsområde och en stad som inte har en trygg miljö för barn ger inte heller trygghet till vuxna, särskilt föräldrar. Föräldrar ska inte behöva vara oroliga för sina barn vare sig i hemmiljön eller i skolmiljön. En stad som tar till vara barns och ungdomars möjligheter är en stad för alla.
Barn tillbringar oftast en större del av sin tid i närheten av bostaden. Samhällets planering ska baseras på barnperspektivet så att barn kan cykla och gå mellan exempelvis bostaden och skolan och till och från andra aktiviteter. Städer som har bostadsområden där det finns mer grönska, mindre bilar och färre parkeringsplatser ger bättre luft, mindre buller, en ökad rörlighet och mer trygghet för barn och unga. Det behöver utvecklas metoder för att barn och ungdomar ska få inflytande i planarbetet. Ett förslag kan vara barnråd. Det behövs. Det är dags att ta till vara barns och ungdomars möjligheter.
Barn- och jämställdhetsperspektiven måste genomsyra alla politiska beslut, inte minst när det gäller samhällsplaneringen. Regeringen bör återkomma till riksdagen med en strategi för att skapa bättre möjligheter för barn, unga och funktionsnedsatta att kunna delta i samhällsplaneringen.
Herr talman! Vänsterpartiet vill stärka människors möjligheter att välja var de ska bo. Vi menar att bostadspolitiken är ett viktigt instrument för att aktivt bekämpa segregationen. Sverige behöver fler bostadsområden med blandade boende- och upplåtelseformer. Vi menar att det leder till minskad segregation och fler valmöjligheter för den enskilde. Det behövs mer kompletteringsbebyggelse som är inriktad på hyresrätter i utpräglade villaområden och i områden där bostadsrätterna dominerar. Dessa aspekter måste genomsyra planprocessen.
Herr talman! Ett stort problem i dagens stadsplanering är att bilen fortfarande är den norm som styr utformningen av bostadsområden och trafikmiljön. Vi i Vänsterpartiet har tillsammans med Miljöpartiet och Socialdemokraterna lagt fram ett antal förslag på åtgärder som kan leda till en mer miljöanpassad stadsplanering och underlätta användandet av cykel och kollektivtrafik. Dessa förslag innebär att cykeln och kollektivtrafiken bör vara centrala i den nya normen för transporter vid stadsplanering.
Planeringen av bostadsområden bör utgå från bland annat närhet till kollektivtrafik och en förändrad syn på behovet av fordonsparkering. Kommunerna tillämpar i dag riktlinjer för hur många parkeringsplatser för bilar som ska finnas vid nybyggnation av bostäder. Däremot saknas motsvarande riktlinjer för cykelparkering. Det bör därför utformas en miniminorm för antalet cykelparkeringar vid nybyggnation av bostäder i tätorter.
Det ska också vara möjligt att tänka på tillgängligheten till kollektivtrafiken när behovet gällande parkering fastställs. Boverket bör få i uppdrag att utfärda rekommendationer för kommunernas detaljplanering utifrån detta perspektiv.
Herr talman! Plan- och bygglagen ställer krav på att det ordnas platser för parkering i samband med byggande av bland annat bostäder. Kommunernas tillämpning av dessa bestämmelser leder ibland till krav på onödigt många parkeringsplatser. Inte minst gäller det studentbostäder där behovet av parkeringsplatser är begränsat. Kravet på parkeringsplatser kan också leda till att bostadsbyggnadsprojekt försenas och att byggkostnaderna stiger.
Jag anser mot denna bakgrund att regeringen bör se över förutsättningarna att bygga bostäder, exempelvis studentlägenheter, utan tillhörande andra parkeringsplatser än handikapplatser.
En annan viktig fråga beträffande stadsplanering och övrig fysisk planering är att frågorna ibland är alltför inriktade på byggnader och infrastruktur. Behovet av grönområden och platser för lek kan glömmas bort eller beaktas alltför sent i planeringsprocessen. Vi har lagt fram förslag om hur detta behov bättre ska kunna tillgodoses i planeringen.
Herr talman! Boverket bör därför utarbeta riktlinjer och stöd för kommunerna så att de kan säkerställa att alla medborgare har tillgång till bostadsnära natur. Det ska också gälla utarbetning av riktlinjer för hur kommunerna kan skapa mer plats för grönområden, lekplatser och kultur i städerna. Detta kan exempelvis ske genom att behovet av parkeringsplatser minskar då fler använder cykel eller åker kollektivt.
Herr talman! I sammanhanget är det viktigt att lyfta fram tillgången till platser för barns lek. Som jag sade tidigare är en stad trygg först när både barn och vuxna känner sig trygga. Städer måste vara tillgängliga. Det gäller särskilt större städer som Stockholm, Malmö och Göteborg, där det är väldigt mycket trafik. Det irriterar och tryggar inte barn och ungdomar särskilt.
Jag vill påpeka att samhällsplaneringen i stor utsträckning förväntas vara till lika stor nytta för kvinnor som för män. Utgångspunkten i den fysiska planeringen och markanvändningen har ofta en könsblind hållning. Planeringen tar sin utgångspunkt i att den är till för alla, men kön har betydelse för samhällsplaneringen, och det är vanligt att planeringen i högre grad svarar mot männens behov och mindre mot kvinnornas. Jämställdhetsperspektivet ska alltid finnas med i ett boendeplaneringsprogram.
Jag yrkar bifall till reservationerna 2, 4, 6 och 20. Jag står också bakom yrkandena 14 och 15 - tror jag det var - om tillgänglighet, som Vänsterpartiet har i socialutskottet. Jag har en motion om tillgänglighet som jag vill lyfta fram här, för tillgängligheten är jätteviktigt för oss.