Fru talman! Nu är ju inte erfarenheterna att det är centrumhandeln som lider. Initialt kanske, under en kortare tid, men det brukar inte vara något större problem för centrumhandeln med externetableringar.
Det handlar om just den varudistribution vi behöver till de människor som framför allt på ålderns höst behöver kunna sköta sina dagliga inköp själva, vilket alltså är oerhört väsentligt att man kan. När man tar bort den möjligheten, genom att det inte finns någon handel ute i de bostadsområden där människor bor, för det är den handeln som stryker på foten när vi gör sådana här stora externetableringar, tappar de människorna den sociala och fysiska hälsa det ger att komma ut på dagarna. Jag vet att till många av de butiker som fortfarande finns kvar kommer de äldre damerna och herrarna inte bara en gång utan kanske två gånger om dagen därför att när man sköter sina inköp själv är det en anledning att gå ut.
Det är också så att när man tar bort den här möjligheten ökar kostnaden för samhället. När äldre människor inte har möjlighet rent fysiskt att sköta sina inköp själva tilltar så att säga den motoriska försämringen snabbare och så måste socialtjänsten skjuta till hjälp med livsmedelsinköpen tidigare än annars. Vi får ju en ökad kostnad där som man inte heller tar hänsyn till.
Jag menar att det är just den diskussion som gäller de områden där människor faktiskt bor, kringområden runt städer där problemen inträffar, som vi bör föra. Om det nu är så att Ola Johansson ser problematiken men vänder sig emot just det förslag som vi har - jag kan tycka att ett femårigt moratorium kanske inte är det mest kreativa, men det är i alla fall ett sätt att markera den här frågan - är Ola Johansson väldigt välkommen att väcka andra förslag om hur vi kan angripa själva problematiken, för den tycker jag att vi borde kunna vara överens om.