Fru talman! Syftet med den försöksverksamhet
med medborgarkontor som inleddes den 1 juli 1994
var att få ytterligare kunskaper och erfarenheter om
hur ett organiserat samarbete över kommunala och
statliga myndighetsgränser kan utformas.
Verksamheten, som inneburit en möjlighet för
kommuner och statliga myndigheter m.fl. att upprätta
samarbetsavtal rörande förvaltningsuppgifter som inte
innebär myndighetsutövning, har bestått i att ge med-
borgarna bättre tillgång till information, service och
rådgivning.
Det finns i dag ett stort antal medborgarkontor i
vårt land. I huvudsak förekommer tre olika typer av
organisation beträffande dessa kontor, dels medbor-
garkontor med enbart kommunal verksamhet och
kommunal personal, dels medborgarkontor där såväl
kommunala myndigheter som andra myndigheter
samlokaliserar verksamheter och där var och en har
sin egen personal, dels också medborgarkontor där en
kommun på uppdrag av andra myndigheter utför för-
valtningsuppgifter åt dessa med sin personal.
I den proposition som vi nu skall behandla före-
slås att den lag som ligger till grund för den pågående
försöksverksamheten skall ersättas med en ny lag om
försöksverksamhet med samtjänst vid medborgarkon-
tor. Den nya lagen innebär att verksamheten utvidgas
så, att statliga myndigheter, en allmän försäkringskas-
sa, en kommun eller ett landsting ges möjlighet att
inom ramen för försöksverksamheten träffa sam-
tjänstavtal om att använda varandras personal till att
utföra enklare förvaltningsuppgifter som innefattar
myndighetsutövning eller som kräver tillgång till
personregister.
Från moderat sida anser vi att regeringen i stort
sett har gjort rätt avvägningar i fråga om vilka uppgif-
ter med inslag av myndighetsutövning som kan anses
vara lämpade att utföra vid medborgarkontoren. Vi
har dock några synpunkter.
Enligt vår mening finns det skäl som talar mot att
beslut om anstånd med att ge in självdeklaration skall
omfattas av samtjänsten vid medborgarkontoren.
Riksskatteverket har i ett remissvar påpekat att beslut
om anstånd ofta har stor betydelse för den efterföljan-
de granskningsverksamheten och att många skatt-
skyldiga sätter i system att lämna sin deklaration sent
för att förkorta tiden för granskning. Verket har också
påpekat att det är på skattemyndigheterna och inte på
medborgarkontoren som personkännedom och till-
gång till den skattskyldiges deklarationer från tidigare
år finns, vilket gör att anståndsbedömningen bör ligga
på skattemyndigheterna och inte på medborgarkonto-
ren.
Vi ställer oss alltså inte bakom propositionens
förslag i den här delen utan har lämnat en reservation
som har nr 4.
I reservation nr 2 tar vi upp vissa integritets- och
kostnadsfrågor. Vi anser att det är nödvändigt att
skyndsamt åtgärda sådana negativa konsekvenser i
integritetshänseende som kan uppstå till följd av för-
söksverksamheten. När det gäller kostnadsfrågan
anser vi att det av statsfinansiella skäl är angeläget att
kostnader och möjligheten till samordningsvinster i
den fortsatta verksamheten blir föremål för kontinu-
erlig uppföljning och att inte den samlade utvärde-
ringen av verksamheten avvaktas.
Jag yrkar bifall till reservation nr 2.