Fru talman! Trots att ledamoten Attefjord överskred sin talartid med mer än 50 procent levererade han egentligen inga konkreta besked om vad Miljöpartiet vill göra på området. Jag tycker att ledamoten Attefjords inlägg i debatten sammanfattar väl problemet med hela propositionen. Den är tom på förslag på konkreta insatser för att nå det som sägs med de vackra orden, för att nå de vackra visioner och målsättningar som ledamoten Attefjord avslutade med: ett samhälle där ingen dör i narkotikarelaterad dödlighet och så vidare.
De konkreta insatserna lyser dock med sin frånvaro. Därför måste den här kammaren gång efter annan driva på för att det ska hända någonting, för att vi ska få till en strategi som blir ett verkligt och kraftfullt verktyg i arbetet framåt på det narkotikapolitiska området men också när det gäller det förebyggande arbetet i stort på området, som är så viktigt. Vi ser att det finns stora brister, och de behöver åtgärdas.
Hur man ska nå visionerna och målen måste ledamoten Attefjord och regeringen svara på. Men några sådana svar kom inte. Därför får ledamoten nu ytterligare två minuter för att svara på den frågan.
Jag vet att ledamoten Attefjord har ett stort engagemang i frågorna och har varit pådrivande, inte minst i den region som både ledamoten och jag kommer från, Västra Götaland. Därför är jag förvånad över att ledamoten när han kommer till riksdagen ger upp ambitionen att driva på för mer tillgänglig hälso- och sjukvård.
Personen som Attefjord träffade häromdagen och som var fast i opioidmissbruk möts inte längre av de kriterier som ledamoten förtjänstfullt redogjorde för. Däremot möts han av långa vårdköer. Moderaternas svar är att när man är beroendesjuk ska man få vård och inte mötas av en kölapp. Varför sa Miljöpartiet så sent som för två veckor sedan nej till tillkännagivandet om en förstärkt vårdgaranti?