Fru talman! Dödligheten har legat väldigt högt väldigt länge. Det är inte så att den plötsligt i går visade sig vara hög. Det har funnits stora möjligheter för regeringen, och också för andra regeringar, att göra någonting mer radikalt.
Vi har från utskottets sida begärt en utredning. Man borde kunna göra flera saker samtidigt, inte sant? Om man samtidigt har en utredning som rullar kan man inte blåsa av allting annat, utan man kanske kan jobba.
Det viktiga är väl att se: Vad är det som har föranlett de höga dödstalen? Vad kan vi göra för att få ned dem? Jag tycker att det är alarmerande. Det är också alarmerande av en regering och av tidigare regeringar att ignorera alla de döda, deras familjemedlemmar och så vidare.
Man skickar ut en signal. Man brukar tala om signalpolitik. Den signal den här regeringen skickar ut, och ni sitter i regeringen, är lite: So what?
Nu har ni klämt in en mening om nollvision när det gäller dödsfall. Vi hade gärna sett något lite mer. Vi har från utskottet begärt en utredning och en utvärdering.
Det brev som vi fick i förra veckan från de mest prominenta forskarna i Sverige på området, som är absolut mest i framkant och de bästa personerna som jobbar med de här frågorna, tar upp den här typen av frågor.
Jag skulle önska att Miljöpartiet på olika sätt pushade för den här frågan, för den är viktig. Det har en gång i tiden varit Miljöpartiets fråga. Nu verkar den inte vara det.
Vi måste få ned dödsfallen. Man måste se till att man har bra behandling i Sverige. Det har vi inte heller. Så mycket kan göras. Man kan göra bra saker utifrån en bra strategi som borde ha legat på bordet, och man kan samtidigt ha en utredning. Jag förstår inte riktigt problemet. Både och skulle bli en alldeles underbar kombo, tror jag.