Fru talman! Om jag hörde rätt tyckte ledamoten Nicklas Attefjord att det skulle bli väldigt besvärligt med en utredning - det tar tid, det ska tillsättas en utredare och så vidare. Hörde jag rätt? Det kan ju ha varit någonting annat han sa.
Vi har under dagen rabblat dödstal här i kammaren, och jag kan ta ett till exempel. Det finns en vetenskaplig artikel som är publicerad i Scandinavian Journal of Public Health, och enligt den har den totala dödligheten för unga vuxna i Sverige legat på samma nivå mellan 2000 och 2017, det vill säga en ganska hög nivå - medan den i resten av Europa har sjunkit med 42 procent. Föranleder inte det vissa tankegångar hos ledamoten om att man kanske borde göra någonting, typ utreda? Det undrar jag.
Jag ska också läsa upp följande: "En utredning av svensk narkotikapolitik bör undersöka vilka effekter kriminaliseringen av eget bruk tycks ha, och om det finns andra modeller som är mer i linje med en human narkotikapolitik. Det är i sammanhanget viktigt att poängtera att valet inte står mellan en kriminalisering och en total legalisering, där narkotikan släpps fri på en öppen marknad. De flesta realistiska förslag handlar istället om en avkriminalisering, där drogbruk fortfarande är otillåtet men inte medför straffansvar utan leder till andra åtgärder så som råd och stöd till vårdsökande eller administrativa sanktioner. Det är viktigt att vi drar lärdom av erfarenheterna från andra länder för att utforma en modell som kan fungera i Sverige."
En gång kände jag Miljöpartiet som ett parti som stod i framkant, i varje fall i Stockholms stad när vi stred för sprutbyte. Jag vet inte var ni har hamnat i de här frågorna. Men jag vill väldigt gärna, fru talman, bli upplyst om det.