Herr talman! Enligt de informationer jag har fått,
både hemifrån och från Sveriges kristna råd, är det
uppenbarligen inte fråga om någon regelbunden
dialog. Att man kan samarbeta kring en hearing
och ha kontakter strövis, det må vara hänt. Men
den regelbundna kontakten, som verkligen sätter
frivilligorganisationerna i centrum finns
uppenbarligen inte, eftersom kritik av detta slag
når ens öron. Jag har uppfattat att regeringen i
någon mån har varit intresserad av att sätta
frivilligorganisationerna i centrum.
Det är angeläget att ta vara på exempelvis
kyrkornas kunskaper om krisbearbetning. Det är
viktigt att man i handläggningen av enskilda
flyktingfall lyssnar på den erfarenhet som dessa
flyktingarbetare har. Så sker uppenbarligen inte,
eftersom vi nås av kritik av detta slag.
De som arbetar ute i frivilligorganisationerna
känner inte att man lyssnar på deras kunskap. Man
svarar inte på skrivelser så att de som skrivit dem
förstår att man verkligen lyssnar på dem. Det tas
inga muntliga kontakter. Detta leder mig fram till
en fråga: Är det inte viktigt att i handläggningen av
enskilda fall ta vara på de kunskaper som de som
arbetar i frivilligorganisationerna har? Det kan
exempelvis gälla krishantering. Har man på
Invandrarverket beteendevetenskaplig kunskap?