Herr talman! Det är bra att det görs speciella
projekt. Det är helt klart att så sker, och det är
mycket positivt. Där är vi överens. Men det är
uppenbart att det brister i den mer kontinuerliga
processen.
Låt mig koncentrera mig på själva handläggningen
av olika ärenden. Om de som arbetar ute på fältet
och kommer i kontakt med enskilda ärenden
upplever att de inte får svar, varken på skrivelser
eller vid muntliga kontakter, är det någonting som
är fel. De får inte svar utifrån den kunskap som de
har i exempelvis krishantering. Jag tycker att det
vore naturligt att man lyssnar på de kunskaper som
de människor har som kommer nära flyktingarna,
med den situation vi har i dag.
En annan sak är den länderkunskap som många
kyrkor och andra frivilligorganisationer har. De
säger att det är likadant på det området. Man bryr
sig inte om att lyssna på dem och deras kunskaper.
Man vänder sig bara till de officiella kanalerna. Det
måste vara något fel när det ligger till så. Jag måste
fråga invandrarministern: Är det ändå inte så att
det brister i hanteringen av enskilda ärenden när
det gäller frivilligorganisationernas möjlighet att
vara med?