Herr talman! Det är nog gott och väl att man för-
söker samordna frågorna när det gäller handikappom-
rådet. Men det hjälper ju föga, Elisebeht Markström,
när tillgången på hjälpmedel är såpass dålig som den
är ute i landstingen. Syftet måste ändå vara att se till
att de människor som är i behov av hjälpmedel verk-
ligen kommer i åtnjutande av detta. Inte med ett ord
har Elisebeht Markström berört vår hjälpmedelsga-
ranti.
Enligt FN:s standardregel 4 skall staterna garante-
ra både utveckling av och tillgång till hjälpmedel som
bidrar till att personer med funktionsnedsättning skall
kunna bli så oberoende i det dagliga livet som möj-
ligt.
Handikappombudsmannen skrev i sin rapport
1997 att en stor del av de anmälningsärenden som
kommer till henne rör just hjälpmedelsfrågor. Ett
vanligt problem är just att den enskilde inte kan på-
verka beslut om personliga hjälpmedel, utan man är
tvungen att hålla till godo med det som man erbjuds.
Vad har Elisebeht Markström för avsikt och för
uppfattning när det gäller vårt förslag om hjälpme-
delsgarantin? Det vore välgörande, tror jag, om vi
fick en redovisning av detta i kammaren.