Herr talman! Lars Adaktusson har frågat mig om jag är beredd att revidera regeringens hittillsvarande uppfattning och officiellt erkänna Islamiska statens systematiska övergrepp mot kristna och yazidier som folkmord.
Ingen kan ha undgått de fruktansvärda och ofattbara vittnesmål vi hört från dem som fallit offer för Daishs grymhet, inte minst från de yazidiska kvinnor och barn som förslavats och utsatts för fruktansvärda sexuella övergrepp.
Det råder ingen tvekan om att brott mot folkrätten, inklusive internationell humanitär rätt och mänskliga rättigheter, begåtts i Irak och Syrien. Oavsett om brotten som begåtts i Irak och Syrien kategoriseras som folkmord, brott mot mänskligheten eller krigsförbrytelser har det internationella samfundet ett ansvar att ställa förövare inför rätta. Det är en grundläggande förutsättning för att tillförsäkra rättvisa och upprättelse för alla de som fallit offer för Daishs övergrepp i Irak och Syrien men också för att förebygga så att dessa brott inte begås igen och för att skapa förutsättningar för hållbar fred i regionen.
Under Sveriges tid som medlem i FN:s säkerhetsråd tog vi en aktiv roll för att lyfta frågan om ansvarsutkrävande i Syrien och Irak. Sverige var pådrivande för att situationen i Syrien skulle hänskjutas till den internationella brottmålsdomstolen, ICC. Säkerhetsrådet är blockerat i frågan, och något hänskjutande har dessvärre inte gått att få igenom. Vi har därför påbörjat sonderingar med likasinnade om möjligheterna till ett alternativt tillvägagångssätt, inklusive möjligheten att inrätta en internationell tribunal eller liknande som komplement till nationell lagföring. Vi är medvetna om svårigheterna, inklusive frågor kring mandat och jurisdiktion.
Svenska domstolar har också en långtgående behörighet att pröva brott mot folkrätten, det vill säga folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten, men även terroristbrott, oavsett om brotten har begåtts i Sverige eller utomlands. Hur de massövergrepp som Daish begått ska rubriceras har inte påverkat att vi agerat tydligt för att ett ansvarsutkrävande ska komma till stånd. Huruvida massövergreppen ska bedömas utgöra folkmord bör avgöras efter en noggrann och grundlig granskning av fakta och bevis. Men det står klart att det skulle kunna röra sig om folkmord.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Regeringen fortsätter att följa de fakta och utredningar som görs av FN och andra om de övergrepp som begåtts. En viktig aspekt vid en sådan bedömning är om till exempel en nationell eller internationell domstol eller tribunal har prövat om folkmord begåtts. Sverige är en stor givare till det arbete som redan påbörjats för informations- och bevisinhämtning vad gäller Daishs övergrepp, inte minst genom FN:s bevisinsamlingsmekanism, IIIM. Vi har även stöttat inrättandet av motsvarande mekanism i Irak, Unitad. Detta arbete kommer att underlätta en framtida domstolsprövning.
Lars Adaktusson har även frågat mig om regeringen har för avsikt att erkänna seyfo som folkmord.
För regeringens del råder ingen tvekan om att det begicks fruktansvärda övergrepp mot den armeniska folkgruppen och andra minoriteter i det sönderfallande Osmanska riket under tiden för det första världskriget. Som jag nämnt i många tidigare debatter är frågor om hur en regering bör förhålla sig till och benämna massövergrepp komplicerade. Det gäller särskilt massövergrepp som ligger långt bak i tiden.
Utifrån det uppdrag som regeringen gav Stockholm Centre for International Law and Justice 2015 visade deras rapport att regeringsuttalanden som fastställer historiska fakta i anslutning till historiska massövergrepp inte är helt oproblematiska. De kan uppfattas som normerande för forskningen och inte respektera den akademiska principen om kritiskt tänkande. I fråga om massövergreppen i det sönderfallande Osmanska riket är det viktigt att de berörda gemensamt analyserar och kommer fram till ett förhållningssätt till övergreppen.