Herr talman! Jag vill inte att sådant ska få stå oemotsagt. Jag har precis beskrivit att vi drev den här frågan mycket hårt i säkerhetsrådet. Denna lögn får därför inte stå oemotsagd. Det går att kontrollera att Sverige drev frågan att hänskjuta detta fall till ICC. Vi har upprepade gånger krävt och bidragit till att man ska ha en bevisinsamling och att vi ska få ett ansvarsutkrävande. Jag tror att få andra har varit så aktiva som vi har varit i detta fall. Vi har alltså verkligen drivit detta.
En sak kan jag dock hålla med om: Det borde handla om offren. Det borde handla om alla dem som har utsatts för det här.
I själva verket leder ni in det hela på ett annat spår. Vi bör vara effektiva och se till att stater som har ett ansvar under folkmordskonventionen verkligen förebygger och bestraffar folkmord. Som Lars Adaktusson vet har svenska domstolar en långtgående behörighet att också pröva individuellt straffansvar för folkmord även om brotten har begåtts utomlands. Svenska domstolar har dömt när det gäller folkmord, exempelvis de som har begåtts i Rwanda. Därför bör vi fortsätta på det spåret och se till att vi utkräver ansvar, oavsett om vi kallar det folkmord eller brott mot mänskligheten. Vi ska ställa individer till ansvar.
Det finns ingen skyldighet för regeringar att ta ställning till huruvida kriterierna är uppfyllda eller att erkänna om folkmord har begåtts. Det viktiga är ju vad vi gör: att se till att hjälpa offren och att se till att utkräva ansvar. Det kommer vi att fortsätta att göra. Vi kommer oavsett rubricering att se till att arbeta för att ansvarsutkrävande ska komma till stånd.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.