Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret. Argumenten och resonemangen liknar dem som vi har hört tidigare från regeringen. Att regeringen inte drar andra slutsatser av den brutala verklighet som detta handlar om är beklagligt. Har det någon gång sedan 2014 funnits osäkerhet kring graden av ondska i Islamiska statens förbrytelser borde den osäkerheten ha försvunnit efter berättelserna som framkom när IS sista fäste föll i Baghouz i östra Syrien och efter vittnesmål från den yazidiska kvinnan Jamila som publicerades i Dagens Nyheter nyligen.
Utrikesministern säger att det skulle kunna röra sig om folkmord. Det är dessvärre ett lika ängsligt som betydelselöst konstaterande.
För tre år sedan, i februari 2016, erkände Europaparlamentet IS illdåd mot assyrier, syrianer, kaldéer och yazidier som folkmord. I arbetet som föregick erkännandet fanns invändningar liknande utrikesministerns. Jag kommer ihåg hur resonemangen gick. Jag var ledamot av parlamentet och initiativtagare till resolutionen. På EPP-gruppens uppdrag ledde jag förhandlingarna med övriga partigrupper. Påfallande i det arbetet var att åtskilliga ledamöter berördes starkt under processens gång. Ju fler vittnesmål och ju mer insikt om våldet och systematiken, desto större blev övertygelsen om att IS terrorister gjorde sig skyldiga till folkrättens värsta och mest avskyvärda brott.
Att inte uttala detta, att inte nämna det oerhörda vid dess rätta namn, blev för de allra flesta ett otänkbart alternativ. Vid voteringen fanns en betryggande majoritet för folkmordserkännandet. Från höger till vänster slöt ledamöter upp, och beslutet togs med acklamation.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Herr talman! Hävdar man som utrikesministern gör att erkännandet av folkmord måste komma från en domstol och inte från politiska företrädare väljer man att bortse från faktiska realiteter. Med hänvisning till Europaparlamentets erkännande tog ett antal nationella parlament samma beslut. Det skedde i Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Nederländerna, Irland, Lettland, Australien och USA, för att nämna några. Vad gäller USA tog även Vita huset under president Obamas ledning ett beslut att erkänna övergreppen mot kristna och yazidier som folkmord. Det var beslut tagna av politiker och inte av domstolar. I FN:s säkerhetsråd, där folkrättsligt bindande beslut fattas, är det inte jurister som sitter runt bordet och röstar, utan det är företrädare för regeringar.
Så, Margot Wallström, runt om i världen kan politiska företrädare erkänna IS övergrepp som folkmord. Varför hävda att detta inte är möjligt i Sverige? Vad är det för princip eller avtal som säger att den svenska regeringen inte kan erkänna IS folkmord?