Fru talman! Jag konstaterar att jag har pratat väldigt mycket om ekonomiskt våld i mitt anförande och i tidigare repliker.
Ekonomiskt våld är en av flera våldsformer. En del av kritiken handlar också om att det saknas kunskap om hur våldsformerna hänger ihop. Ekonomiskt våld är en del av det våld som kvinnor utsätts för. Det är inte bara en helt egen fråga.
Som jag redan har redogjort för pågår det oerhört mycket arbete från regeringens sida när det gäller ekonomiskt våld.
Jag tolkar ledamotens svar som att ledamoten helt enkelt inte vill ge mig svar på var Socialdemokraterna står i frågan om straffvärdet när det gäller att kunna låsa in mördare och pedofiler med återfallsrisk på obestämd tid.
Den här granskningen handlar till största delen inte om den här regeringens regeringstid utan om de socialdemokratiska och rödgröna regeringarnas regeringstid. Därför ställer jag nu frågan – för detta framgick inte heller riktigt ur ledamotens anförande – vilken självkritik Socialdemokraterna har när det gäller deras egen regeringstid. Vad skulle Socialdemokraterna ha gjort annorlunda?
Ledamoten påstår att vi är emot kriminalisering av ekonomiskt våld, men det stämmer inte. Tvärtom pågår flera utredningar som innefattar detta. Det kommer garanterat att tas om hand av den här regeringen. Men finns det någon självreflektion gällande alla de år då den socialdemokratiska regeringen ledde arbetet mot ekonomiskt våld mot kvinnor? Det är ju detta som Riksrevisionens kritik handlar om.