Herr talman! Detta är en debatt i arbetsmarknadsutskottet, så ledamoten får kanske räkna med att få frågor som rör just det området.
Nej, jag har faktiskt inte alls fått svar. Jag undrar fortfarande hur kvinnors ekonomiska egenmakt ska kunna stärkas om de är kvar innanför hemmets fyra väggar. Socialdemokraterna vägrar se problemet och hävdar fortfarande med envishet och stor naivitet att alla kvinnor vill arbeta. Nej, det är inte så att alla kvinnor vill arbeta. Men de som inte vill det är inte på något vis dåliga kvinnor för det. De har bara andra värderingar med sig. Vi behöver stötta dem med alla medel vi har för att de ska få samma del av den jämställdhet som vi har i Sverige. Allt annat är en nedlåtande kvinnosyn, och jag hävdar med bestämdhet att det är det jag ser från oppositionens sida.
Att ekonomiskt våld kan pågå även innanför låsta bommar är jag absolut väl medveten om. Regeringen gör också ett stort arbete för att motverka detta. Det är en av de delar som just nu utreds. Det är också det som det stora myndighetsarbetet handlar om. Det är sju myndigheter som har ett gemensamt uppdrag och ska samverka med två ytterligare myndigheter. Det handlar bland annat om att se över myndigheternas rutiner och system, så att de inte ska kunna utnyttjas av våldsutövare. Så länge den möjligheten finns är det, som ledamoten konstaterar, möjligt att fortsätta utöva våldet, i alla fall i ganska stor utsträckning. Jag vill hävda att de lagskärpningar som regeringen nu genomför kommer att stärka skyddet på ett mycket omfattande sätt för de utsatta kvinnorna även när det gäller ekonomiskt eftervåld.
(Applåder)