Herr talman! Jag avstod från att nämna olika typer av insatser och reformer som regeringen har gjort för att försöka lyfta resultaten i skolan. Precis som Camilla Waltersson Grönvall säger är det helt nödvändigt att åstadkomma inte bara att eleverna når lite längre utan att alla elever når så långt som det bara är möjligt.
Jag hoppas att det i mitt anförande ändå gick fram att vi behöver ha kunskapsuppföljning på olika sätt. Jag tycker dock att vi låser oss lite väl mycket vid att det ska vara just betyg och att betyg i sin tur ska vara en siffra eller en bokstav. Jag tror att det vore klokt, när vi ändå har försöksverksamhet på plats och naturligtvis ska fortsätta med kunskapsuppföljningsdiskussioner rent politiskt och inom ramen för professionen, att vi funderar över hur vi ännu bättre följer upp kunskapen. Det ska ske inte bara på det nationella planet utifrån nationella prov, utan det handlar också om hur varje elev ska kunna förstå och ha ett sätt veta hur man ligger till och kan förbättra sina kunskapsmål. Men framför allt gav oss utvärderingen av betyg i sexan svart på vitt på att elever inte får det stöd de behöver. Om lärarna redan visste detta vet de nu ännu bättre att eleverna har behov. Ändå får eleverna inte det stöd de behöver. Vad beror detta på, och vad kan vi göra för att rätta till detta?
Jag tycker att vi skulle försöka bredda diskussionen till att handla om vad uppföljning är, vad betyg är och hur detta egentligen skulle kunna mötas. Det är viktigt att se att det ser olika ut på olika nivåer. Det är ingen socialdemokrat som har föreslagit att vi ska ta bort några betyg på vare sig gymnasiet eller högstadiet. Men när man kryper ned i åldrarna och barnen är mindre får man ett annat förhållningssätt till betyg och siffror och det resultat de visar.