Fru talman! Beredningsförfarandet har i det här
fallet sett ut som det gör i övrigt. Vi lägger fram ett
förslag, en proposition till riksdagen, som har att
behandla förslagen. Det är naturligt. Regeringen skall
väl regera. Om man kommer till oss och ber oss om
en åsikt skall vi väl få uttrycka den. Jag kan inte tänka
mig att Birgit Friggebo anser något annat.
Vi har självfallet utgått från det gällande avtalet.
Det är det som styr oss och som dirigerar hanteringen
av den här frågan. I två frågor har public service an-
sett att man behöver stämma av både vad regeringen
tycker och vad riksdagen tycker. Det är den bered-
ningen som just nu avslutas här i riksdagen. Jag tycker
inte alls att det är någon konstig ordning.
Däremot kan man säga att det är klart att vi öns-
kar - det gör vi väl alla - att vi skulle slippa gå in och
lägga fram ekonomiska förslag av den sorten som
ingriper på ett ganska drastiskt sätt i många rådande
avtal och mitt i perioder där vi redan har satt ramarna.
Men den ekonomiska verkligheten tvingar oss till det.
Naturligtvis önskar vi att allt skulle gå sin gilla gång,
men med de bekymmer vi har kan vi inte längre ac-
ceptera det, utan vi får lägga fram förslag som dras-
tiskt griper in i behandlingsordningen.