Herr talman! Också jag vill tacka kulturministern för svaret. Jag tycker att det är bra att kulturministern är tydlig med att Myndigheten för språk och folkminnen särskilt ska arbeta med att samla in, bevara och vetenskapligt bearbeta samt sprida kunskap om material om bland annat dialekter. Det är viktigt att regeringen har, som ministern säger, ställt ett tydligt återrapporteringskrav gällande konsekvenser av beslutet om omorganiseringen.
Det institut vi talar om, Institutet för språk och folkminnen, finns i dag på fem platser - Uppsala, Göteborg, Stockholm, Lund och Umeå. Det är alltså två av myndighetens i dag fem delar där man särskilt bedriver forskning om namn, ortnamn, dialekter och minoritetsspråk. Det är två sådana delar som ska läggas ned enligt myndighetens förslag.
Jag tycker att interpellationen tar upp en viktig fråga, för det handlar om oro för att vi ska tappa eller försvaga en del av forskningen kring kulturarv, dialekter och ortnamn och forskning om våra minoritetsspråk. Det handlar om tusentals och åter tusentals ljudinspelningar, nedteckningar och förklaringar om hur ortnamn och personnamn har vuxit fram och förklaringar om hur dialekter har utvecklats. Det handlar också om några av våra språkliga kulturarv, nämligen samiska och meänkieli.
Herr talman! Regeringens uppdrag till institutet är tydligt. Kulturarvet ska bevaras, forskning ska bedrivas och arvet från historien ska föras vidare. Men paradoxalt nog finns det i dag ett beslut av myndigheten att lägga ned arkiven i Lund och Umeå och säga upp personal som sköter dem. Därför är vi många som naturligtvis undrar hur en nedläggning av arkiven egentligen skulle kunna bidra till att forskning och arkivering utvecklas. Jag ska ärligt säga att jag känner stor oro.
Samtidigt måste vi, herr talman, ha klart för oss att varken riksdag eller regering normalt bestämmer över myndigheters organisation. Det har kulturministern rätt i. Dessutom vet vi att oppositionen i andra sammanhang är väldigt snabb med att tala om ministerstyre när en minister lägger sig i hur en myndighet ska arbeta. Det här är inte helt enkelt.
För mig och för många språk- och kulturintresserade är frågan om arkiven viktig, och jag vill avslutningsvis säga att jag förväntar mig att regeringen fortsätter att vara tydlig gentemot myndigheten när det gäller uppdraget. Jag litar på att regeringens återrapporteringskrav innebär att regeringen fortsättningsvis noga kommer att följa frågan.