Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan – en för mig ganska liten och smal fråga, som jag kan börja med att svara ganska konkret på.
Det finns en motsvarande bestämmelse i 3 kap. 2 §, och det stämmer som ledamoten säger att vi nu gör en renodling i det första kapitlet. De mer detaljerade bestämmelserna, som egentligen säger precis samma sak, flyttar nu från det första till tredje kapitlet.
Det är juristen i mig som säger detta; jag tycker närmast det är en lagteknisk sak att göra så här. Man får gärna dra stora växlar på det; det står ledamoten och Socialdemokraterna helt fritt att göra det. Men frågan sätter ljuset på någonting annat som jag tycker är spännande, nämligen vad som är problemet i svensk skola.
Skulle problemet i svensk skola möjligen kunna vara att en fjärdedel av eleverna går ut nian utan fullständiga betyg och att elever inte kan läsa, skriva och räkna? Är det möjligen så att det är ett av de större problemen i svensk skola?
Den här propositionen och betänkandet svarar på precis det: att det inte ska vara onödig administration och att man ska få tidiga och konkreta insatser som dessutom ska utvärderas, någonting som man kan tycka är rimligt och ganska grundläggande. Jag tycker därför att den här lite smalare frågan sätter ljuset på att vi har olika syn på vad som är problemet inom svensk skola.
Man pratar ofta om fler lärare och mindre barngrupper, och det är väl egentligen samma sak. Vi tror ju att alla de reformer som vi gör nu dels kan locka tillbaka de tiotusentals lärare som inte arbetar inom svensk skola i dag, dels ge hopp åt en ny generation lärare.
(Applåder)