Fru talman! Jag tackar justitieministern för att han nyanserar sin syn på kartläggningen utifrån de första kommentarerna när Moderaterna presenterade detta. Det är gott så, och det kan ge myndigheten lite möjligheter att nu arbeta vidare med frågan.
Min ena fråga gällde dock huruvida justitieministern var stolt över sin gärning. Nu talar justitieministern väldigt väl om svensk polis, och det kan jag också göra. Det är fantastiskt att se hur svensk polis sliter varje dag, och en del resultat har vi nu också kunnat se i både Biskopsgården och Malmö när det gäller skjutningar.
Ord hjälper dock inte här, utan det är politik som behövs. Polisen behöver med andra ord få fler kollegor. Då är det inte så intressant att en socialdemokratisk partikongress säger sig vilja ha 10 000 fler poliser. Ditt resultat, ministern, är ju att det har blivit färre poliser med den här regeringen. Det var det som var min fråga: Är du stolt över att det efter tre år med denna regering ändå är färre poliser på våra gator och torg?
Om vi ska uppnå målet om fler poliser tror jag inte att man kommer att komma undan lönefrågan. Man kommer inte att komma undan att tillsätta mer medel i en riktad lönesatsning för att få upp polislönerna. Därför blir en ytterligare fråga, fru talman: Varför ska det vara så svårt för den här regeringen att inse att läget är så pass allvarligt att vi behöver göra riktade satsningar till polisen? Varför är det bara när det gäller lärare man kan dra slutsatsen att det är angeläget att göra den typen av satsningar?