Herr talman! Med det förslag som finns i betän-
kandet om ett reformerat förhandsbesked föreslår
regeringen att riksdagen skall samla lagstiftningen
kring förhandsbesked i en särskild lag. Denna lag ger
möjlighet för Riksskatteverket att begära förhandsbe-
sked i skatteärenden efter det att ett beslut som är till
nackdel för den enskilde har fattats av skattemyndig-
heten. Vidare heter det att det skall finnas behov av
prejudikatbildning för att man skall kunna använda
sig av den här lagstiftningen.
Vi moderater yrkar avslag på propositionen i den-
na del. Skälen till detta är bl.a. att en enskild person
kan bli indragen i en rättsprocess som syftar till att
klarlägga lagstiftningen, dvs. inte i första hand till att
klarlägga läget för den enskilde personen. Myndighe-
ten kan välja ut en person och driva ett ärende för att
få klarhet i hur lagstiftningen skall tolkas. Vi menar
att det inte är någon rimlig utgångspunkt för den här
typen av lagstiftning att det allmännas behov skall
vara vägledande framför den enskildes. Det är fel
balanspunkt - så kan man väl uttrycka det.
Det finns naturligtvis behov av prejudikatbildning
- det kan inte förnekas. Men med denna föreslagna
ordning finns det risk för att det sker en förskjutning
mellan den prejudikatbildning som uppstår i allmänna
domstolar och den nya möjlighet som uppstår i och
med den här lagstiftningen. Den valda metoden leder
till att det kommer att finnas två vägar i rättssystemet.
Det kanske finns anledning att ytterligare överväga
konsekvenserna av detta.
Dessutom tar förslaget inte hänsyn till alla skatter.
Om man skall göra en reformering och gå fram på det
här sättet tycker vi moderater att det hade varit rimligt
att i förslaget också innefatta arvs-, gåvo- och stäm-
pelskatter.
Frågan är alltså på vilket sätt man kan se att för-
slaget leder till några förbättringar för den skattskyl-
dige. I avvägningen mellan myndighetsintresset och
de skattskyldiga har återigen, som så många gånger
förut, myndighetsintresset kommit i förgrunden.
I betänkandet vill regeringen också dela upp an-
svaret för att vara statens företrädare vid ackord mel-
lan skattemyndigheten och kronofogdemyndigheten.
Den rimliga utgångspunkten är väl ändå att borgenärs-
funktionen vid ackord bör vara densamma vid kon-
kurs, företagsrekonstruktion och skuldsanering. Kom-
petensen för denna typ av ärenden finns hos krono-
fogdemyndigheten. Det är därför rimligt att staten
företräds av kronofogdemyndigheten i frågor som
avser skatteackord. På det viset uppstår inte heller
någon osäkerhet hos allmänheten avseende frågan om
vilken myndighet som hanterar och tar ansvaret för
denna typ av ärenden.
Med anledning av en motion diskuteras också i
betänkandet möjligheten att synliggöra skatterna.
Sverige har i dag världens högsta skattetryck - det
känner vi alla till. Det är rimligt att medborgarna får
veta hur mycket de betalar i skatt och sociala avgifter.
Kravet på att uppgifter om detta skall förekomma på
lönebesked är därför rimliga. Statliga myndigheter
borde kunna införa en sådan ordning, på samma sätt
som skedde under den borgerliga regeringen. Detta
tas upp i en folkpartimotion från den allmänna mo-
tionstiden.
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reserva-
tion 1 under mom. 1 till betänkandet.