Fru talman! Jag upplever att Britta Lejon är be-
redd att på något sätt gå vidare med frågan och se till
att någonting verkligen händer.
I handlingsplanen i regeringens proposition för
konsumentpolitiken finns det en del frågor. Man
riktar sig väldigt mycket till skolan. Det är väldigt
viktigt att skolan tar dessa frågor på allvar, men hur
långt kan man komma med tanke på de resurser som
skolan har?
En klass består ju av ungdomar med oerhört skif-
tande ekonomiska möjligheter. Det är svårt för en
lärare att hitta en lagom nivå och att hjälpa dem som
detta handlar om. Det är också en integritetsfråga.
Skolan har inte resurser för att enskilt hjälpa dessa
elever. I grundskolan ingår det hem- och konsument-
kunskap, och kursplanen för detta område är i och för
sig bra.
Sedan hänvisas det också till att gymnasieskolan
ska ta ett stort ansvar, och jag kan mycket väl tänka
mig att detta ingår som en särskild kurs i gymnasie-
skolans arbete. Men man tappar upp till 25 % av
eleverna under en fyraårsperiod. Det kan ofta vara
den gruppen av elever som skolan inte når. Sedan vet
jag att många elever efterfrågar mer utbildning om
konsumenträtt och privatekonomi. Man kan alltså
komma en bra bit på väg, men man kommer inte ända
fram.
Det finns också ungdomar med psykiska problem.
Apoteken brukar fråga Upplysningscentralen om det
över huvud taget är någon idé att gå till kronofogden.
Det är alltså inte alla ungdomar med läkemedelsskul-
der som kommer dit. Det gör att det är ännu mer
alarmerande eftersom det måste vara många fler ung-
domar som inte klarar detta.
Det bästa - men den idén får jag kanske tala med
Lars Engqvist om - vore att låta läkemedelskostnader
ingå i det gemensamma högkostnadsskyddet. Då
skulle man slippa den uppdelning som man har i dag.
Enligt den förebyggande gruppen i Västra Göta-
land är att kronofogdemyndighetens resurser för det
förebyggande arbetet minskar. Nu klarar man bara att
ta sig an särskilt utsatta grupper. Vad jag efterlyser är
att Britta Lejon ska undersöka vilka ungdomar det är
som hamnar hos Upplysningscentralen och hos kro-
nofogden och hur man kan hjälpa dem.
Fru talman! Jag har också tittat på Konsumentver-
kets webbsida. Där kan man finna väldigt mycket,
bl.a. den tidning som Britta Lejon nämnde. De ung-
domar som det här verkligen gäller har kanske inte
tagit till sig någon undervisning vare sig från sina
föräldrar eller från skolan. De kanske inte har någon
möjlighet att gå in på dessa webbsidor.
Jag tror att vi måste ta tag i denna fråga från en
helt annan vinkel. I och med den utredning som pågår
och som ska vara färdig den 1 juli 2003, men som nu
ska komma med delrapport, har Britta Lejon möjlig-
het att gå in och se vilka varningssignaler som finns
och försöka att göra någonting åt dem.