Fru talman! Jag vill tacka statsrådet Britta Lejon för
svaret på min interpellation. Bakgrunden till inter-
pellationen är de uppgifter som jag fått från Enheten
för förebyggande kommunikation i Västra Götaland.
Denna enhet tillskapades för att genom information
och kontakter stödja ungdomar med praktisk livskun-
skap.
Ingen myndighet blir så mycket en spegling av
samhällets tillkortakommanden som kronofogdemyn-
digheten. Tyvärr har det visat sig att mer än hälften
av förstakontakten hos kronofogden blir återkom-
mande kontakter och det är detta vi måste bryta. Det
finns t.o.m. myndigheter som använder uttrycket
evighetsgäldenärerna - människor kommer inte vida-
re, de kommer inte ifrån skuldfällan.
Statsrådet Britta Lejon pekar på handlingsplanen
för konsumentpolitiken, budgetpropositionen och
regleringsbrevet för 2002, där frågorna uppmärk-
sammats och där Konsumentverket fått i uppdrag att
analysera orsaker. Det är viktigt, men tyvärr sent med
tanke på den utveckling som pågått under socialde-
mokraternas dryga åtta års regerande. Jag hoppas att
Konsumentverket tar kontakt med Enheten för före-
byggande kommunikation i Västra Götaland.
Fru talman! Det som chockerade mig mest var in-
formationen om den nya problematiken, att ungdomar
inte klarar att betala läkemedelskostnader. Detta kan
bli förstakontakten med kronofogden. Samtidigt vet
vi att den som har hamnat hos kronofogden senare
har svårt att få både bostad och arbete. Från Västra
Götaland rapporteras att denna problematik domine-
rar hos unga kvinnor. Av de ansökningar om betal-
ningsföreläggande som kommit in till kronofogde-
myndigheten under de första 2 ½ månaderna år 2002
kan som exempel nämnas att för kvinnor 20-25 år
hamnar läkemedel på tredje plats efter telefon, mo-
biltelefon och trafikförsäkring. Det kan inte vara
rimligt att hamna hos kronofogdemyndigheten med
läkemedel som första skuld, även om givetvis alla ska
lära sig att göra rätt för sig.
Min fråga till statsrådet Britta Lejon är hur läges-
rapporten från Konsumentverket som ska komma vid
årsskiftet kommer att analyseras från regeringens
sida. Det finns knappast någon forskning om vad
ungdomars betalningsanmärkningar leder till. Som
attityderna är i dag kan en betalningsanmärkning
förhindra den unge att få såväl bostad och arbete som
ett banklån.
Hittills har uppgifterna mera handlat om mass-
hantering än individuell prövning. T.ex. kan en en-
samstående mamma inte få sin skuld hos kronofog-
den uppskjuten eller uppdelad av humanitära skäl. Är
det rimligt att alla typer av ärenden hamnar hos kro-
nofogden - jag menar nu skulder för läkemedel som
är nödvändiga för en ung kvinnas hälsa? Skulle det i
stället kunna finnas läkemedelsfonder att ta pengar
ur?
Fru talman! Givetvis måste, som statsrådet Britta
Lejon säger, Konsumentverket och skolan göra sitt.
Föreningslivet kan göra goda insatser. Det är bra med
webbplatser. Vad jag kanske blev något fundersam
över är att Britta Lejon inte nämner något om föräld-
rarnas roll. Jag skulle därför vilja att statsrådet besva-
rar följande två frågor:
Vad kan vi förvänta oss av föräldraansvar för att
ungdomar inte ska hamna hos kronofogdemyndighe-
ten?
Finns det andra vägar till stöd när en ung person
som t.ex. hamnat i en depression och inte kan betala
sina läkemedel hamnar hos kronofogdemyndigheten?