Fru talman! Kerstin-Maria Stalin, jag försökte faktiskt svara alldeles korrekt på var frågan just nu ligger. Det var svaret på det som jag lämnade; det var ju den fråga som ställdes.
Jag kan ge en liten bakgrund som förklarar precis hur det ser ut.
Först och främst: Nuvarande system fungerar inte. Det är komplicerat, och det är stora lokala variationer. Dessutom, och detta är ganska viktigt, är det bara barn och ungdom under 16 år som egentligen har en lagstadgad rätt att få stöd.
Ett antal utredningar har arbetat. När jag blev socialminister konstaterade jag att utredningen
Mat som medicin
var ganska komplicerad. Den hade varit liggande. Då säger vi på departementet: Nu måste vi se till att vi skjuter fram frågan så att det händer någonting. Vi uppdrog således åt Lars Grönwall att upprätta en departementspromemoria kring förslaget och att ta fram de konkreta förslag som vi borde gå till riksdagen med.
Denna interna utredning presenterades för ungefär ett år sedan, och vi har sedan dess berett den. Det är bra förslag som utredaren kommer med. För det första lagfästs i hälso- och sjukvårdslagen, enligt Grönwalls förslag, att sjukvårdshuvudmännen har ett ansvar att erbjuda stöd. För det andra tas 16-årsgränsen bort. Det här ska inte gälla bara barn och ungdomar, utan det ska gälla alla. Dessutom vill utredaren betona att det är de medicinska behoven som ska vara avgörande; man ska inte bara arbeta efter den lista som man nu arbetar med. En viktig punkt är också att man ska kunna ge kontantbidrag i stället för att bara ha subventionerade livsmedel.
Det är bra förslag. Vi arbetar med det här och ska se till att det kommer fram ett förslag som också kan genomföras. Det vi funderar på är naturligtvis hur vi klarar finansieringsfrågan gentemot sjukvårdshuvudmännen. Vi måste ha en lösning på det innan vi går ut med förslaget. Vi bereder detta, men den här gången inte för att fördröja utan faktiskt för att skjuta fram frågan och se till att riksdagen kan fatta beslut och lösa ett mycket gammalt problem.
Lars Grönwalls utredning är alltså ett exempel på hur vi försöker komma till skott i frågan, som utretts så länge och som varit föremål för diskussioner.
Mitt svar, Kerstin-Maria, var ett försök att vara mycket formell. Så här ser ärendet ut just nu. Vi hoppas på att mycket snart kunna gå till riksdagen med ett förslag.