Fru talman! Ja, det var formellt svarat om var frågan ligger. Men jag visste var frågan ligger. Den ligger ju hos regeringen; det var ingen tvekan om det. Vad jag frågade var hur långt det här har kommit, om vi kan börja hoppas nu och så vidare, för det är bråttom.
Det här är en finansieringsfråga. Men man skulle - det har Grönwall sagt och det står också i utredningen - tjäna på detta. Får man till det här slipper man en massa administrativt krångel. Framför allt gäller det den enskilda människan, men staten tjänar också på detta. Sjukskrivningar kostar. Blir det fel i behandlingen av den som är glutenintolerant eller som har andra sjukdomar som påverkar hälsotillståndet så att man måste ha speciallivsmedel blir man långtidssjukskriven.
Även om det nu inte är så bråttom med just den enskilda människan borde det i fridens namn vara väldigt bråttom för statens finanser att någonting görs åt detta så att sjukskrivningarna på grund av det här minskar. Vi ska ju inte med flit sätta människors hälsa på spel.
I finansieringsfrågan har regeringen fått hjälp av Grönwalls utredning med hur detta ska räknas. Med hjälp av alla experter borde det gå.
Jag tackar så mycket för att Inger uppmärksammade just ungdomarna. Om subventionerna upphör för den som nått 16 års ålder så innebär det att det är en väldigt känslig och besvärlig ålder när det gäller att ha mag- och tarmbesvär, som man får om man inte sköter specialkosten. Detta är
mycket
viktigt. Dessutom vill jag tacka för påminnelsen om att det gäller inte bara gluten utan också andra sjukdomar.